Fru talman! Jag tycker kanske att man ska titta på
hela mitt uttalande. Jag markerade väldigt tydligt i
uttalandet att jag är anhängare av kommunalt själv-
styre. Men det är ju inte så att gränserna för det
kommunala självstyret en gång för alla är givna.
Under 90-talet har ju ramarna för det kommunala
självstyret vidgats kraftigt genom det generella stats-
bidraget och skatteutjämningssystemet som ger ett
reellt innehåll i det kommunala självstyret.
Men från tid till annan har vi ju naturligtvis ett
rikspolitiskt ansvar också. Det vet ju ledamöterna i
den här kammaren. Det kan t.ex. finnas behov av ett
statsbidrag, som det vi nu inför på skolans område,
för att under några år rikta resurser för att öka insat-
serna för de sämst ställda elever, de elever som har
det svårast i skolan. Det statsbidraget på skolans
område är tänkt att efter uppbyggnadsfasen gå in i
påsen med det generella statsbidraget.
Den kommunala självstyrelsen är viktig. Men vi
måste inte reflexmässigt gå emot eller motsätta oss
varje förslag som innebär att vi från riksdagens och
regeringens sida ser till att visa vilka ambitioner vi
har på olika områden.