Fru talman! Larry Söder har helt rätt i att det riktades ett tillkännagivande i våras. Sedan kom det en verklighet; vi har att hantera en pandemi. Man kan då tycka att regeringen, som Larry Söder säger, ska forcera fram en produkt. Men detta kan inga möten i världen förändra.
Sedan uppskattar jag givetvis Larry Söders uppriktiga vilja att hjälpa till. Både jag och Larry Söder har suttit i samtal om det här med branschen, och jag tycker att vi har ett konstruktivt samtal. Jag uppskattar Larry Söders ambitioner i detta. Det har hänt saker, och det händer saker. Pantbrevsfrågan är en sådan, där det börjar röra på sig. Minoritetskyddsfrågan är också en sådan fråga. Beskrivningen är alltså inte riktigt korrekt.
Dessutom självreglerar branschen, vilket jag uppskattar och tycker är bra. Fördelen med en självreglering, om den fungerar, är att den lagstiftningsprocess som ska till blir mindre komplex, och vi behöver vara mindre ingripande. Det ger aktörerna, framför allt bostadsutvecklarna men kanske också mäklarna, friare händer när det gäller att få en bättre fungerande marknad.
Det finns flera krafter i rörelse här, och att forcera fram en produkt, som Larry Söder säger att vi ska göra, är kanske inte det bästa. Ibland får man ha lite is i magen också.
För att ytterligare förstärka att vi såklart vill ha detta går vi med på tillkännagivandet i detta fall. Men ta justitieutskottet, där 18 tillkännagivanden har gjorts i vapenfrågan. Är det att prioritera? Nej, det är det inte. När vi belamrar Justitiedepartementet, med en begränsad budget, med tillkännagivande efter tillkännagivande som alla ska återredovisas hit till riksdagen blir det trångt på Justitiedepartementet. Och då blir den här typen av frågor lidande, vilket är beklagligt.
Jag delar Larry Söders ambition och vilja att vi ska ha ett bra konsumentskydd och en väl fungerande marknad i det här sammanhanget.