Fru talman! Här i riksdagen har i alla fall jag för vana att tala om vad Sverige ska göra. Jag överlåter åt mina EU-parlamentariker att tala om vad EU ska göra på området.
Jag tänkte ta upp och ställa en fråga om en sak som jag inte nämnde i mitt inledningsanförande. Vi har fokuserat på kemikalier och risken med giftiga kemikalier, som vi vill minska. Vi vill att vissa typer av kemikalier, till exempel reproduktionsstörande, cancerogena och mutagena kemikalier, inte ska få finnas i leksaker. Problemet är större än vad många uppfattar. Gränsvärdena på 0,1 procent gäller ju bara leksakernas åtkomliga delar. I vår motion har vi skrivit en del om hur leksaker kan hanteras. Jag försökte säga lite grann om det i mitt anförande. Jag påstår inte att de flesta barn har ett sådant intresse, men jag har studerat rätt mycket barnlek både på grund av att jag har jobbat med barn och därför att jag själv har flera barn och jag vet att för många barn är just de oåtkomliga delarna av leksakerna det intressantaste - att plocka sönder leksaker, att undersöka dem och se vad som finns inuti. Därför tycker jag att regeringen tar alldeles för lätt på frågan. Man måste se till att förbuden mot de farliga CMR-ämnena gäller alla delar av leksaker, och inte bara de lätt åtkomliga.
Magdalena Andersson tog upp regeringens uppdrag till Kemikalieinspektionen. Man redovisar i betänkandet mycket tydligt precis vad Kemikalieinspektionen vill göra, nämligen just det som Miljöpartiet vill göra! Varför säger då Magdalena Andersson och regeringen nej till det som Kemikalieinspektionen presenterar genom att inte ställa sig bakom reservation 2? Det är konstigt.