Fru talman! Det var ett intressant anförande från Fredrick Federley tidigare. Därför glömde jag bort att göra mig i ordning för detta anförande.
Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation med anledning av regeringens skrivelse om en ny innovationsfond.
I december beslutade riksdagen att ställa sig bakom regeringens förslag till tilläggsbudget på 2 miljarder kronor för att främja företagande och utveckling i stödområde A, vilket innebär Norrlands inland, delar av Jämtland, Dalarna och Värmland. Förutsättningarna för att näringsutskottet skulle ställa sig bakom detta var helt enkelt att regeringen skulle återkomma med en mer detaljerad skrivelse när det gäller vad fonden skulle arbeta med och dess innehåll. Dessutom skulle regeringen föra samtal med oppositionen inför framtagandet av denna skrivelse.
Fru talman! Bakgrunden till att regeringen lade denna skrivelse i en tilläggsbudget kan man alltid fundera över. Det hade varit på sin plats att den hade funnits med i budgeten eller åtminstone som en särproposition där man mer hade analyserat förutsättningarna och vad detta bolag skulle arbeta med.
Regeringen anför i skrivelsen att det är den demografiska utvecklingen i stödområde 2 som är oroande. Man förtydligar att det är avfolkningsproblematiken som man ser som ett stort hot mot utvecklingen. Man pekar också på brister när det gäller kapitalförsörjningen, framför allt när det gäller riskkapital, som en av orsakerna till att det behövs extra insatser. Dessutom tas globaliseringen i detta perspektiv upp som både ett hot och en möjlighet. Ökad konkurrens med omvärlden gör att befintliga företag behöver stöd för att utvecklas ytterligare för att klara konkurrensen.
Fru talman! Detta är ingenting som är specifikt för stödområde A. Så här ser det ut i stora delar av Sverige - i Bergslagen, i Blekinge och i Bohuslän. Det är avfolkning och brist på riskkapital. Det är just denna brist på riskkapital som är så tydlig och som är ett resultat delvis av globaliseringen men också av regeringens politik med utförsäljning av statliga företag och med avreglering. Det har gjort att andra marknader har öppnats för riskkapitalbolag, till exempel sjukvård och skola. Där finns det nämligen ingen risk. Där finns pengarna bara att hämta. Man behöver inte riskera någonting. Då måste regeringen gå in och göra någonting - därav dessa 2 miljarder i detta riskkapitalbolag.
Nu ska det sägas att denna skrivelse också innehåller positiva delar när det gäller vad detta bolag ska syssla med. Det är positivt.
Jag menar också att det finns brister i detta som är tydliga. Vi har i vår motion pekat på tre områden som vi tycker borde ha funnits med i skrivelsen. Det handlar om stöd till mindre infrastrukturprojekt som kan vara nödvändiga för att en satsning på till exempel besöksnäringen ska lyckas. Det handlar också om stöd till den tidiga försådden när det gäller satsningar för Almi, alltså där man inte har idén riktigt klar än och där det inte finns några förutsättningar för att få lån i dag. Almi har påpekat att det finns stora brister i detta sammanhang. Dessutom har vi pekat på de lokala sparbankernas betydelse. Här skulle man också kunna se det.
Jag tog upp detta när vi diskuterade delar av detta med regeringens representanter. Jag fick inget gehör för det. Därför finns det med i motionen.
I betänkandet står det, efter att tjänstemännen har hört sig för hos Näringsdepartementet, att man kan tänka sig denna typ av projekt. Då hade det varit på sin plats att man också i skrivelsen hade tydliggjort inriktningen. Det är en brist.
Den andra bristen gäller grundförutsättningarna för att man ska lyckas med denna typ av projekt, alltså den lokala förankringen och den lokala servicen, statlig och privat service.
I regeringens skrivelse står det tydligt och klart att en förutsättning för att verksamheten ska kunna etableras i olika områden är att det finns en grundläggande lokal och statlig service. I betänkandet hänvisas det till att det inte rör oss utan att det är fråga om andra politikområden.
Det är just bristen på en helhetssyn som varit det kanske mest kritiska och avgörande när vi tittat på skrivelsen. Att inte se helheten utan att bara vara inne på ett stuprörstänkande och på detaljer medför att det finns risker med förslaget som gör att man inte når fram med vad man tänkt, nämligen att få nämnda utvecklingskraft i stödområde A.
Utan utbildningsinsatser och utan lokal förankring när det gäller arbetsförmedling och försäkringskassa blir det svårigheter. Om man gör sådana här satsningar och det inte finns arbetskraft samtidigt som det behövs utbildning och det inte finns utbildningsinsatser och inte en grundläggande infrastruktur spelar de pengar vi satsar ingen som helst roll.
För att vara väldigt tydlig: I den halvtidsutvärdering som SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, gjort när det gäller landsbygdsprogrammet konstateras att det här inte är bra, att det inte har gett de resultat som programmet sagt att det skulle ge. Om man inte ser helheten med politiken finns risken att det bara blir mer av samma sak, och det tror inte jag var tanken med regeringens skrivelse.