Fru talman! Vi yrkar bifall till reservation 1, med vårt särskilda yttrande.
Regeringens förslag innebär att studenter med stort utbildningsbehov kommer att få bidrag i stället för studielån under ett års tid, gällande lägre studier.
En grupp människor får bidrag, medan andra studenter får låna pengar. Tidigare har gruppen med stort utbildningsbehov fått låna pengar och fått möjlighet till att skriva av studieskulder vid fortsatta högre studier. Det kan vi tycka är en rimlig morot.
Tanken bakom förslaget kan väl sägas vara god. Stödet vänder sig till alla med stort utbildningsbehov, så länge pengarna räcker. Alla i nämnda grupp kommer alltså inte att få ta del av förmånen, i alla fall inte om det är tillräckligt många som kommer i fråga. Detta är med andra ord ingen rättighetsbaserad reform.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd
Dock är det tveksamt vilket långsiktigt resultat detta stöd kommer att ge. Vi har redan i dag en flora av bidrag för att nyanställa svaga grupper på arbetsmarknaden, och de flesta sådana åtgärder har gett ett mycket klent resultat. Självklart ska man fortsätta att försöka minska arbetslösheten med olika metoder, men det är tveksamt om motivationen räcker ända fram för dem som börjar att studera med det liggande förslaget men ändå inte har börjat studera med de nuvarande reglerna.
Framför allt kan vi inte ha särregler för en grupp människor i samhället. Jag ansluter mig här till Per Albin Hanssons ord om att samhället varken ska ha kelgrisar eller styvbarn.
Vi har ett system för studiemedel som kan sägas vara ett av världens mest generösa och som dessutom har tjänat oss väl under lång tid. Detta är ett system som alla människor kan ta del av och som ger människor möjlighet att skaffa sig en utbildning. Låt oss hålla oss till det och behandla alla lika och rättvist - inga kelgrisar och inga styvbarn.
Vi har i dag en förmån för dem med stort utbildningsbehov. Studerande som fortsätter sina studier på högskolenivå får möjlighet att skriva av sina tidigare lån. Vi tycker att detta är en rimlig och vettig ordning.
De som anstränger sig och studerar utifrån en besvärlig utgångspunkt får en liten extra morot. Det tror jag att till och med Per Albin skulle ha accepterat. Även vi kan dock med dagens problem tänka oss att tumma en smula på Per Albins devis om kelgrisar och styvbarn.
I dag finns det begränsningar för hur länge man får ta studielån på grund- och gymnasienivå, och vi kan tänka oss en minskning av begränsningarna just för gruppen med stort utbildningsbehov.
Till sist, fru talman: Propositionen talar om att förslaget ska öka den sociala rättvisan. Vi vänder oss inte emot att öka den sociala rättvisan. Men i verkligheten måste man ha en balans mellan den sociala rättvisan och den förutsättningslösa rättvisan, och vi anser att förslaget missar denna balans.