Herr talman! Tyvärr finns det människor som misshandlar, slår sönder saker, förolämpar, angriper och förstör för andra människor. En del av dessa människor tar sig även in på våra idrottsarenor.
Det finns personer som i samband med demonstrationer attackerar polisen, kastar smällare och på det sättet förstör för dem som hade ett viktigt budskap med sin demonstration. Den typen av personer finns också inom idrotten.
Idrott och inte minst fotboll skapar starka känslor. Jag själv är en av dem som brinner för och är oerhört känslomässigt engagerad i ett lag. De flesta här i kammaren vet att jag har ett stort himmelsblått hjärta. Jag har under många år stått på ståplatsläktaren på Malmöstadion och hyllat mitt lag. Jag har varit medlem i supporterföreningen, och jag är medlem i Malmö fotbollsförening.
Jag och mer än 99 procent av alla som är supportrar hyllar vårt lag. Vi kanske skriker ut vår förtvivlan när ett mål blir bortdömt för en felaktig off side-avblåsning. Vi kanske sjunger en nidvisa om motståndarlaget. Men vi kastar inte in smällare mot domare eller motståndarlagets målvakt. Vi springer inte in på plan för att attackera vare sig domare eller spelare. Vi bestämmer inte tid med motståndarlagets huligangrupp för att slåss. Men tyvärr finns det personer som inte har de här spärrarna, som inte har förståndet som de flesta har, och de personerna riskerar att förstöra era och alla andras fantastiska idrottsupplevelser. Det hände mig redan när Malmö FF mötte Helsingborg den 24 maj. Jag satt på stadion och en eller ett par huliganer förstörde fotbollsfesten för mig och över 20 000 andra.
Herr talman! Det borde inte få hända, men ändå händer det. Då är frågan: Finns det några enkla åtgärder för att lösa de här problemen som gör att alla huliganer försvinner från idrottsarenorna och från samhället i stort? Svaret är självklart nej, det finns inte några enkla åtgärder som löser problemen. Det kommer att krävas många åtgärder. Och ansvaret ligger på många olika, från oss som lagstiftare till klubbarna, Fotbollförbundet och arenaägarna.
År 2005 kom lagen om tillträdesförbud. År 2009 förstärkte vi den lagen samtidigt som vi införde en ny lagstiftning mot pyroteknik och mot att beträda spelplanen. Redan nu kan vi från Centerpartiet säga att dessa ändringar inte räcker. Vi vill ändra lagen om tillträdesförbud så att förbudet kan gälla längre än ett år - två, tre eller kanske till och med fem år i de värsta fallen. Det är rimligare än ett år, som i dag.
Många klubbar har redan vidtagit bra åtgärder för att stoppa våldsverkare inne på arenorna. Redan efter ett par veckor kom Malmö FF med sitt tiopunktsprogram för att hindra att detta händer igen. Jag är övertygad om att dessa åtgärder är långt viktigare än den anmälningsplikt som vi diskuterar i dag.
Det handlar om förstärkt visitation, mer personal och noggrannare kontroll. Drogpåverkade eller kraftigt berusade personer ska inte få komma in på arenan. Det ska vara fler synliga vakter runt hela stadionområdet och inne på arenan. Det ska finnas nät som skyddar mot inkastade föremål. Sådana har redan satts upp. Icke-uniformerad personal ska placeras ut på läktarna. Denna personal kan se om någon försöker kasta in ett föremål eller ta sig in på planen.
Dessutom kommer Malmö FF att ansöka om den dispens som man enligt Datainspektionen kan få för att upprätta ett register för att förhindra dem med tillträdesförbud att ta sig in på arenan.
Jag är samtidigt tveksam till en del förslag som har kommit fram, till exempel att ta bort ståplatsläktaren. Vi får absolut inte komma med åtgärder som förstör den goda läktarkultur och supporterkultur som finns i många klubbar. Tifon, sånger och andra läktararrangemang är viktiga för stämningen på matcherna. De 99 procenten bra supportrar ska inte drabbas för att det finns några få huliganer.
Herr talman! Jag tror även att anmälningsplikt kan vara ett inslag för att få bort de allra värsta huliganerna från idrottsarrangemangen. Man måste dock vara medveten om att det handlar om en ganska liten grupp. Det är personer som redan har fått tillträdesförbud, men i de senaste fallen av huliganism som vi har sett på svenska arenor har personerna inte haft tillträdesförbud. Alltså skulle anmälningsplikten inte ha gällt dem i alla fall.
När Socialdemokraterna lade fram sitt förslag i justitieutskottet lät det som att anmälningsplikt skulle lösa alla problem, men det är naivt att tro det.
Man måste också vara medveten om att anmälningsplikten, precis som Helena Bouveng sade, är en inskränkning i de grundläggande fri- och rättigheterna. Även om det bara handlar om att den med anmälningsplikt ska anmäla sig på polisstationen ett visst klockslag är det utan tvekan en inskränkning i de grundläggande fri- och rättigheterna.
Regeringsformens 2 kap. 8 § säger: "Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det."
Införandet av anmälningsplikt handlar alltså om att riksdagen ska fatta beslut om att inskränka en grundläggande fri- och rättighet, nämligen rörelsefriheten. Det kan vi göra eftersom rörelsefriheten är en av de friheter som kan inskränkas i lag enligt regeringsformen 2:20. Det får dock enbart göras för att "tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den".
En lagstiftning om anmälningsplikt är också en sådan lag som kan vilandeförklaras i ett år, precis som tidigare har skett med exempelvis lagen om buggning och datalagringsdirektivet.
Denna lagstiftning vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och kanske numera också Sverigedemokraterna låta snabbutreda - inte
om
en sådan lag ska utredas utan med krav på utredaren att komma fram till
att
en sådan lag ska införas. Oppositionspartierna vill också att regeringen ska lägga fram en proposition till riksdagen oavsett om utredaren avråder från det, oavsett om remissinstanserna är negativa och oavsett vad Lagrådet säger.
I utskottet var Sverigedemokraternas ledamot mycket tydlig med att det var omöjligt att stödja S-förslaget eftersom anmälningsplikt först behöver utredas. Kanske har något hänt där.
Är det rimligt att vi tar fram en lag på detta sätt? Centerpartiet är också positivt till anmälningsplikt, men nog måste väl frågan utredas i vanlig ordning, nog ska väl regeringen lyssna på vad utredaren kommer fram till, nog ska väl regeringen lyssna på vad remissinstanserna svarar och nog ska väl regeringen lyssna om Lagrådet säger nej. Det tycker inte oppositionen.
Jag har förstått att under Håkan Juholts nya ledning av Socialdemokraterna handlar det om att skjuta från höften och smasha på varenda boll som rör sig, så jag är kanske inte så förvånad. Jag är dock besviken på Miljöpartiet - och på Vänsterpartiet som inte ens tagit sig hit till kammaren i dag. Ni brukar vara noggranna med att skydda våra grundläggande fri- och rättigheter, men inte i detta fall. Här springer ni på bollen utan att tänka efter, precis som Socialdemokraterna. Det handlar om att ta snabba politiska poäng, och det är beklagligt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)