Herr talman! Vi debatterar i dag en av riksdagens viktigaste frågor: förskolan. Det är i regel inte den fråga som upptar mest tid i den här talarstolen, och det är inte den fråga som medierna helst rapporterar om.
När medierna är intresserade så är det antingen stora barngrupper eller en enskild förskola som misskött sitt uppdrag, och låt mig vara mycket tydlig: Det, herr talman, är inte oviktigt. Barngruppernas storlek är på många håll ett bekymmer, och därför har Alliansen i sin budget också lagt extra resurser för att möta detta.
Förskolor som inte sköter sitt uppdrag vare sig det gäller en god omsorg eller det pedagogiska uppdraget ska nagelfaras och kritiseras. Sverige ska ha en god kvalitet i sina förskolor, och det ska gälla både de kommunala och de fristående förskolorna. Även i detta fall har Alliansen tidigare och nu gjort omfattande investeringar för att fortsätta höja kvaliteten i förskolan.
Men när det handlar om utveckling och diskussion om förskolans framtid eller beskrivningar av allt fantastiskt arbete som sker i förskolan lyser mediernas intresse med sin frånvaro, och tyvärr också många politikers intresse. I utbildningsutskottet upplever jag dock till min stora glädje att det finns många som både har ett genuint engagemang i förskolefrågor och på många olika sätt vill utveckla densamma.
Ett livslångt lärande börjar på många sätt i förskolan. Där kan man säga att barnens kunskapsresa börjar. Med nyfikenhet, lek, utveckling, omsorg och lärande öppnar förskolan barnens ögon för djur och natur, kropp och teknik, siffror, bokstäver och mycket mer. Detta fokus - att lära genom sång, lek och omsorg - utifrån det lilla barnets perspektiv, är en av framgångsfaktorerna som gör att vi i dag har en av världens bästa förskolor.
När jag reser runt i landet och besöker förskolor ser jag många som bedriver en fantastisk verksamhet och som väcker barnens nyfikenhet att lära sig. Men jag ser och hör också om det motsatta, om förskolor där tiden i förskolan tenderar att bli mer en förvaring än en tid för utveckling.
Detta är oroväckande eftersom forskningen i dag tydligt visar att barn som tidigt halkar efter och som inte får en möjlighet att komma i kapp också får svårt att komma i kapp senare i skolåren, om de alls gör det. Ett ökat pedagogiskt fokus i kombination med tidigt stöd och hjälp är därför avgörande för hur väl förskolan kan förbereda barnen för de kommande åren i skolan.
Herr talman! Att ge alla barn en möjlighet till en bra start i livet var vägledande när alliansregeringen satsade på att lyfta och förstärka förskolans roll i utbildningskedjan. Förskolan är i dag en egen skolform med en reviderad och modern läroplan. Till detta kommer bland annat allmän förskola för treåringar, skärpta krav på behörighet, förskolechefs roll och förskolelyft. Med Alliansens budget, som gäller för 2015, blir ytterligare satsningar på förskolan verklighet. I den finns satsningar på att minska barngruppernas storlek, en fortsatt permanent utbyggnad av utbildningsplatser på förskollärarutbildningen och en förlängning av Förskolelyftet till och med 2018. Därtill kommer ett förskolechefslyft mellan 2015 och 2018 för att ytterligare utveckla det pedagogiska ledarskapet i förskolan.
Tack vare Alliansens genomförda och kommande reformer har Sverige i dag en av världens bästa förskolor. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Därför ser jag mer saker som vi måste gå vidare med och som skulle lägga grund för en ännu bättre förskola. Det handlar om möjligheten att införa förstelärare i förskolan, att göra befattningsutbildningen obligatorisk även för förskolechefer, en bättre formaliserad överlämning till nästa skolform och en fortsatt kompetensutveckling av förskollärarna. Detta är några av mina och Moderaternas ambitioner för förskolan de kommande åren framåt.
Herr talman! Den dåvarande alliansregeringen höll ett högt reformtempo. Från dag ett började vi att genomföra vår politik som vi gick till val på då - en förberedd och sammansvetsad politik. Riktigt så ser det inte ut i dag. Ivern att vilja förändra är utbytt mot en handlingsförlamning. Det märks tyvärr också på förskolans område.
Det är inte så att det saknas utmaningar i förskolan, tvärtom. Vi ser i dag ett liknande problem som i den övriga skolan: Likvärdigheten sjunker. Jag var delvis inne på detta tidigare. Vi ser i dag hur vissa förskolor drar ifrån genom att vara duktiga på att utveckla verksamheten i förskolan. Här får förskolechefer, förskollärare och pedagoger resurser, tid och förtroende att planera, inte bara för de kommande dagarna utan också för långsiktiga satsningar och investeringar. Men tyvärr finns det också förskolor där detta prioriteras bort. Förklaringarna är många, men jag vill här lyfta fram två. Den första är en skev fördelning av behöriga förskollärare och förskolechefer som deltar för lite i det pedagogiska arbetet i verksamheten av olika skäl.
I många av kommunerna hemma i Västsverige som jag kommer ifrån är andelen behöriga förskollärare hög. Det finns ett flertal kommuner där så många som 85 procent av förskollärarna är behöriga, det vill säga att det finns behöriga förskollärare till 85 procent av förskolepersonalen. Här i Stockholm finns endast 30 procent behöriga förskollärare. Det är en vanlig uppställning i många kommuner med två behöriga förskollärare och en barnskötare, men i bland annat Stockholmsområdet finns det förskolor där en ensam förskollärare ska planera och ansvara för det pedagogiska arbetet på två avdelningar. Det är ju en självklarhet att detta ger olika förutsättningar för detta viktiga uppdrag, och det ger också barnen olika förutsättningar.
Detta såg den dåvarande alliansregeringen tidigt och satsade som bekant på att bygga ut platserna på förskollärarutbildningen, något som vi nu i Alliansens budget förstärker ytterligare. Detta är viktigt för att säkerställa att vi får fler utbildade förskollärare ute i förskolorna men också för att bevara det stora intresset för yrket. Glädjande nog går det nämligen två sökande på varje utbildningsplats. Från Moderaternas sida följer vi noga utvecklingen av behovet och antalet utbildningsplatser.
Den andra viktiga förklaringen är förskolecheferna. En skolledare som deltar i det dagliga arbetet och som analyserar, dokumenterar och följer upp verksamhetens pedagogiska utveckling bidrar till en positiv kultur där arbetslagen jobbar åt samma håll och känner sig delaktiga i att utveckla förskolans arbetssätt och pedagogik.
Vi vet att skolledarnas betydelse för hur förskolor såväl som skolor utvecklas är mycket stor. Alliansregeringen gjorde rektorsutbildningen obligatorisk för att säkerställa stödet för skolledarna. Nu behöver också uppdraget lämnas att titta vidare på hur också förskolechefernas utbildning ska bli obligatorisk.
Precis som med lärarna är det förskollärarna och medarbetarna i förskolan som är vår viktigaste resurs. Forskningen visar oss förskolans betydelse för de små barnen och hur en kvalitativ förskola ger goda förutsättningar in i grundskolan och vidare i livet. Därför är det också viktigt att de riktigt duktiga förskollärarna lyfts och att ett uppdrag också läggs för att titta på hur karriärstjänstreformer också ska omfatta dem.
Kunskapen om de små barnen och delar som bland annat deras språkutveckling är en ovärderlig kunskap som förskollärarna besitter. På många håll i landet lämnas en kvalificerad kunskap om detta vidare till nästa steg i kunskapskedjan, men tyvärr sker det inte överallt och inte på ett tillräckligt kvalitetssäkrat sätt. Vi måste säkerställa att den kunskap som finns i förskolan förs vidare så att små barns rätt till tidigt stöd inte riskerar att fördröjas eller i värsta fall upptäckas först långt upp i skolåren, något som tyvärr alldeles för många barn och föräldrar kan vittna om. Därför vill vi moderater se en överlämning som ger bättre förutsättningar för en likvärdig förskola och skola.
För några dagar sedan hände något som gjorde mig mycket glad. Lärarnas Riksförbunds ordförande, Bo Jansson, gick ut och sa att han ansåg att även LR skulle börja organisera förskollärare. Det är klokt, och det känns nog för många av oss självklart. Förskollärare är utbildade pedagoger och lärare med ansvar för de små barnens lärande. De har en egen legitimation, och de har en egen läroplan att ansvara för. Förskollärare är lärare som alla andra, och samtidigt är de som alla lärare helt unika.
Herr talman! Jag är väldigt stolt över svensk förskola. Mitt yngsta barn gör nu sina sista månader i förskolan, och jag kan försäkra att jag sörjer det mer än hon gör. Samtidigt ser jag ju att hon är flygfärdig. Förskolan har på ett fantastiskt sätt bidragit till att utveckla och stimulera henne, och för detta är jag djupt tacksam. Vårt uppdrag i den här kammaren måste vara att hitta förutsättningar för alla barn att få uppleva en kvalitativ svensk förskola.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.