Fru talman! Det läggs mycket möda i demokratidebatten på hur folkets vilja ska kanaliseras, om vem som ska representera medborgarna och hur det politiska beslutsfattandet ska gå till. Det råder knappast någon brist på förslag om hur demokratins input-sida ska organiseras, men vänder vi blickarna mot de verkställande organen, mot förvaltningen, blir situationen delvis en annan. Output-sidan i vår demokrati, i vår offentlighet, får inte alltid lika mycket uppmärksamhet, trots att den offentliga maktutövningen aldrig blir så tydlig som i människors möte med myndigheter och offentliga institutioner. Statsvetare talar ibland om den bortglömda förvaltningen eller i varje fall om den bortglömda förvaltningsdebatten.
Jag vill vända mig mot det här, och jag menar att debatten och utvecklingen av förvaltningspolitiken är mycket viktiga och angelägna demokratifrågor. Det handlar om människors tilltro till och förtroende för statens verksamhet och vår statsförvaltning. Det är en uppgift som blir än mer angelägen i takt med att vårt samhälle blir alltmer individualiserat, diversifierat och mångfasetterat. Statsförvaltningens uppgift att företräda hela svenska folket oberoende av kön, sexuell läggning, religiös tillhörighet eller den politiska uppfattning som människor har blir då ännu viktigare. Vår förvaltning ska kännetecknas av effektiva myndigheter som verkar i alla medborgares tjänst.
Jag vill i detta anförande peka på en central utredning som har bäring på betänkandet. Det är det faktum att regeringen i december förra året beslutade om kommittédirektiv för en stor översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation. Det är ett arbete som syftar till att förbättra och effektivisera vår statliga förvaltning och verksamhet genom att bland annat få till stånd en tydligare och mer överskådlig statlig förvaltningsstruktur som förenklar kontakterna för medborgare och företag. Den ska också titta på och helst öka myndigheternas förmåga att bidra till effektiviseringar. Uppdraget är att klargöra vad som bör vara statliga åtaganden i form av myndighetsuppgifter. I kommitténs uppdrag ingår särskilt att granska och ompröva myndigheters opinionsbildande och konkurrensutsatta verksamheter.
Det sista, fru talman, har blivit en alltmer uppmärksammad demokratifråga. Jag vill knyta an till den senaste stora parlamentariska utredningen som granskade det tilltagande fenomenet med statlig opinionsbildning, som också var millenniets första utredning, nämligen Demokratiutredningen under ledning av den tidigare kulturministern Bengt Göransson. De skrev följande i sitt slutbetänkande om statlig opinionsbildning: "Med oro ser vi dock hur verk och myndigheter allt oftare uppträder som opinionsbildare utifrån ett snävt verksamhetsintresse. Vi finner det stötande och anser att det är en misshushållning med skattemedel. Det röjer en allvarlig missuppfattning av vari deras medborgaruppdrag består. Det urgröper tilltron till deras opartiskhet."
I betänkandet berörs också motionsyrkanden om utnämningspolitiken. Jag noterar att regeringen nu tar steg mot en utnämningspolitik med ökad öppenhet, förutsägbarhet, tydliggörande av kvalifikationskrav och förbättrade möjligheter att följa upp och granska utförda utnämningar. För en vecka sedan utannonserades två höga statliga tjänster, som nu är möjliga att söka. Det var tjänsterna som konsumentombudsman och universitetskansler. Det är en väg mot större öppenhet i utnämningspolitiken.
Arbetet med att reformera och modernisera utnämningspolitiken fortskrider i Regeringskansliet och bereds också i Grundlagsutredningen.
Fru talman! Jag är övertygad om att detta är ett fält där det finns stora förväntningar från svenska folket. Fackförbundet ST, Statstjänstemännen, visade i en omfattande och kvalificerad opinionsundersökning förra året att mer än 70 procent av svenskarna vill att tillsättningen av generaldirektörer och andra statliga chefer ska ske i öppen konkurrens. Över 60 procent påstår att förtroendet för myndigheterna ökar med ett öppnare förfaringssätt.
Vi vet att med ökad öppenhet följer också bättre möjlighet att granska utnämningarna och därmed minska riskerna för och misstankarna om missbruk. Det är ett viktigt arbete som syftar till att öka förtroendet mellan människor i Sverige och vår statsförvaltning.
Utöver detta är motionerna i betänkandet av blandad karaktär. De tre reservationerna som föreligger gäller ökad medborgarmakt, HBT-kunskaper i statsförvaltningen och alkoholfri representation där intentionerna till i varje fall stora delar delas. Utskottet utgår från att regeringen följer utvecklingen och tar de initiativ som krävs.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka avslag på samtliga motionsyrkanden och bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.