Fru talman! Jag är också oerhört glad över att den här debatten blev av så att jag kunde få en chans att tacka dig, Barbro Westerholm, som jag har följt sedan tidigt 80-tal. Då var jag kandidat och såg dig som generaldirektören. Jag har sett dina insatser i riksdagen under både 90-tal och 00-tal, och ända sedan 2006 har jag haft glädjen att arbeta tillsammans med dig genom socialutskottet.
Vi har just sett prov på den enorma kompetens som Barbro besitter. Referenser från abortsituationen på 50-talet, neurosedynkatastrofen på 60talet - det finns inte en fråga som vi diskuterar där inte Barbro kan bidra med sin djupa kompetens. Hon har anknytning till forskarvärlden men har också varit med under många år och varit aktiv inom det här området.
Barbro Westerholm har också gjort en annan bedrift. Hon har kunnat gå från att vara generaldirektör och professor till att ta plats i riksdagen och här kunna göra en strålande insats. De flesta som provar att göra den karriären klarar inte av det, för de har ofta en sjukdom som man brukar kalla för professoriasis: Jag vet bäst och ni andra ska bara lyssna på vad jag har att säga! Det är en åkomma som Barbro definitivt inte har lidit av, utan hon har verkligen lyckats behärska parlamentarismens verktyg på ett framstående sätt.
Kollegor och gruppledare i Liberalerna har sagt: Barbro är alltid väldigt lojal, men hon har varit svår att kontrollera i vissa lägen. Det är sådana riksdagsledamöter vi behöver. Det är få riksdagsledamöter, tycker jag, som på egen hand i kraft av sin person har lyckats åstadkomma lika mycket som Barbro Westerholm har gjort.
Jag är oerhört tacksam över att ha haft förmånen att jobba ihop med dig, Barbro, under de här åren. Stort tack!