Herr talman! Jag ska börja med att säga att här ska vi debattera en ganska smal sakfråga. Det handlar om en granskning som Riksrevisionen har gjort av en arbetsmarknadsinsats utifrån utvärdering och uppföljning, och sedan följer man upp det med en annan granskning där man tittar på resultatet för att se vad det blev av det hela och om man gör rätt saker och så vidare. I den debatten har Niklas Wykman hamnat både i Venezuela och Kuba. Han har rört sig över hela registret när det gäller den ekonomiska politiken. Han kritiserar Vänsterpartiet för att vara vän med diktaturer, men själv stöder han sig på Sverigedemokraterna. Jag har aldrig hört Niklas Wykman på ett enda sätt kritisera Sverigedemokraterna. Men det kanske är den nya linjen man har inom Moderaterna att luta sig mot varandra. I samband med att man kritiserar Vänsterpartiet för att umgås med otäcka typer kanske man kunde kommentera hur det står till på den andra kanten.
Men låt oss hålla oss till sakfrågan. Utskottsmajoriteten skriver att man ska gå in och rumstera om i hur resurserna fördelas. När det gäller den här utvärderingen, som inte tittar på resultatet utan bara ska granska hur man gör med utvärdering, uppföljning och styrning av det hela, kliver ni fram och säger: Nej, det här är jättedåligt! Vi struntar i den pågående rapporten från Riksrevisionen och fastställer redan nu att pengarna måste omfördelas.
Sedan tar man det ekonomiska klivet in i budgetdebatten och säger att pengarna ska gå till RUT-avdrag och sänkta kostnader för anställning. Hur hänger det ihop, Niklas Wykman? Försök vara snäll nu och håll dig till sakfrågan.