Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens proposition
Ett steg framåt - en ny dansarutbildning
.
Den nya dansarutbildningen syftar till att möjliggöra en elitsatsning inom grundskolans förberedande dansarutbildning och gymnasieskolans yrkesdansarutbildning. Det är en satsning som regeringen välkomnar för att Sverige ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.
Dansarutbildning är en dröm för många unga människor, speciellt unga flickor. Det är drömmen om att bli den fjäderlätta prima ballerinan. Det är drömmen som så många har men som så få är kallade till. Det är en dröm som är så långt ifrån den mycket tuffa verklighet som både utbildningen och framtiden innebär för dessa elever.
I detta sammanhang är det viktigt att vi politiker tar ansvar för att utbildningen bevarar drömmar men ändå ger eleverna fast mark att stå på. Det är få som tas in på utbildningen, men det är ännu färre som uppfyller sin dröm. Denna bakgrund måste ständigt finnas i utbildningarnas utgångspunkter.
Fru talman! Den klassiska baletten är ett mycket viktigt inslag i det svenska kulturlivet, och dansen som konstart är också ett prioriterat område inom kulturpolitiken. Förutsättningen för att den klassiska baletten ska kunna utvecklas är att det finns kvalificerade dansare att tillgå, och det är här utbildningspolitiken kommer in.
Den svenska yrkesdansarutbildningen har under lång tid kritiserats av dansprofessionen. Det har varit oklart om utbildningen ska leda till fler dansare i största allmänhet eller om utbildningen ska leda till yrkesdansare på elitnivå. Man kan vad gäller kvaliteten så här långt konstatera att den inte har hållit tillräckligt hög nivå då allt färre av dessa elever motsvarade kraven för att antas till Kungliga Operan, Göteborgsoperan och Cullbergbaletten.
Dansare på elitnivå har en internationell arbetsmarknad och måste konkurrera på densamma. Vi måste alltså bestämma oss för om vi ska utbilda yrkesdansare i Sverige eller om vi ska hämta denna kompetens från andra länder.
Regeringens synpunkt är att utbildningen definitivt ska finnas i Sverige, och då måste den hålla så hög kvalitet att våra dansare kan konkurrera på en internationell marknad. Eleverna ska efter avslutad gymnasieutbildning direkt kunna anställas inom professionen. Detta är en önskad utveckling som denna proposition kommer att hjälpa till att möjliggöra.
Fru talman! Jag vill också lyfta fram den särskilda satsningen på elevhälsan som propositionen omfattar. Visserligen finns det redan i nya skollagen krav på att det ska finnas elevhälsa som ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Men eftersom dansarutbildningen ställer mycket höga krav på eleverna är det viktigt med den extra satsningen på elevhälsa just för dessa elever. Det är då inte enbart medicinska satsningar vi talar om, utan det är framför allt de psykosociala insatserna som efterfrågas. Dansarutbildningen är enormt pressande psykiskt. Det finns problem med prestationsångest, och ätstörningar är inte heller ovanligt. Vi välkomnar att det för dansarutbildningen finns ett extra statsbidrag för elevhälsa.
Fru talman! En liten del i propositionen men en mycket viktig del är att kostnader för landstingsdrivna naturbruksprogram ska kunna ingå i underlaget för riksprislistan.
Alla kommuner är skyldiga att anmäla sina kostnader för respektive gymnasieprogram till Skolverket. Enligt vissa formler beräknas sedan ersättningen till de fristående skolorna enligt riksprislistan med dessa uppgifter som grund. Landstingen som bedriver naturbruksgymnasier omfattas inte av dessa skyldigheter. Eftersom deras naturbruksgymnasier är mer kostsamma än de kommunala blir ersättningen enligt riksprislistan för låg för fristående skolor som bedriver naturbruksutbildning. De fristående utbildningarna är mer lika de landstingsdrivna. Genom att även naturbruksprogrammet nu får ingå i underlaget för beräkningarna kommer ersättningen att motsvara den faktiskt kostnaden för att driva dessa program.
Jag yrkar bifall till propositionen i dess helhet.
(Applåder)