Herr talman! För knappt fyra år sedan satt jag i vårsolen hemma på trappen. På vägen nedanför huset lekte ukrainska barn – barn som kom till Sverige bara dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Att vi nu står här på fyraårsdagen av invasionen och debatterar livsmedelspolitik må vara ett sammanträffande, men det är ett slående sådant.
Att det rasar ett krig i Europa är högst relevant för det vi debatterar här i dag. Som många före mig har sagt behöver vi öka den svenska livsmedelsproduktionen. Självförsörjningsgraden behöver öka. Det är glasklart. Det är vi alla eniga om.
Samtidigt höjs protektionistiska röster. Det finns de som menar att livsmedelsimporten är rakt igenom negativ. Som liberal vänder jag mig starkt emot detta. Det finns inget motsatsförhållande mellan att öka svensk livsmedelsproduktion och att samtidigt fortsätta med import och export av livsmedel. Frihandel och internationella relationer är bra för Sverige, punkt.
Samtidigt är det såklart bra att välja svenskproducerade livsmedel. Det är bra för klimatet och miljön, och det är bra för djuren. Många konsumenter väljer också svenskt. Man gör det därför att det kommer med ett mervärde. Det kommer med ett beteskrav där korna får gå ute på bete, det kommer med en hög nivå av djurvälfärd och det kommer med en låg antibiotikaanvändning – värden som vi måste värna och som stärker svensk livsmedelsproduktion.
Herr talman! Vi befinner oss i en tid då säkerhetsläget i vårt närområde är djupt bekymmersamt. Under lång tid trodde vi naivt att kriget aldrig skulle komma tillbaka till vår del av världen. Det gjorde att vi rustade ned, och det får vi hantera nu.
Vi vidtar också åtgärder. Regeringen har påbörjat arbetet med att stärka livsmedels- och vattenberedskapen. Redan i år avsätter vi nästan en halv miljard till nya beredskapslager av spannmål och andra kritiska insatsvaror.
Men beredskap handlar inte bara om lager. Det handlar om vattenförsörjning, reningskemikalier, reservkraft – man kan hålla på länge och radda saker som är viktiga. Mycket behövs för att samhället ska fungera under press.
En avgörande del i detta är de svenska bönderna. Ett starkt jordbruk i fredstid är en förutsättning för att vi ska kunna producera mat när det verkligen behövs. För att lyckas behöver de tydliga regler, rimliga villkor och möjlighet att planera långsiktigt. De ska inte belastas av onödig byråkrati eller skadliga skatter.
Livsmedelsberedskap är också i allra högsta grad en fråga om näringspolitik. Det är böndernas företagande, investeringar och planering som bygger långsiktig trygghet. När skatter och regelverk är förutsägbara och administrationen rimlig kan jordbruksföretagen växa och utvecklas. Då kan de fokusera på det de gör bäst: bruka jorden, investera i framtiden och försörja landet.
Herr talman! Ett livskraftigt jordbruk är mer än bara en fråga om produktion. Det handlar om ett fritt näringsliv, tydliga spelregler och långsiktig beredskap. När jordbrukarna får de bästa förutsättningarna byggs Sveriges matförsörjning och trygghet utan att staten detaljstyr deras vardag. Det är rent av nödvändigt att vi backar och slutar med detaljstyrningen. Den är en riktig hämsko för stärkandet av den svenska livsmedelsproduktionen.
Herr talman! Sverige har byggts starkt av kunskap och innovation. En livskraftig livsmedelsbransch är inget undantag. Den behöver också innovationer.
Här sker väldigt mycket. Den här regeringen har tagit tydliga steg för att stärka detta arbete. Forskningen har stärkts, finansieringen har ökats och samarbetet med näringslivet har förbättrats.
Satsningar på forskning sker dock inte av sig själva. Som liberaler ofta säger i den här talarstolen: Framgång börjar i skolan. Dagens elever är morgondagens ingenjörer, entreprenörer och yrkesverksamma. Skolan måste ge dem grundläggande kunskaper, förståelse och färdigheter. Utan en stark skola får vi inte den kompetens som behövs. Utan en välfungerande skola får vi inte ett konkurrenskraftigt Sverige.
(Applåder)