Fru talman! Jag har annars ett tips till socialmi-
nistern. I Norrbottens län har man sedan 1997 provat
en annan modell. Man har nämligen skrivit ett avtal
med en privatpraktiserande läkare som har kunskaper
om patienternas svårigheter. Politikerna sätter ramar-
na, och tandläkaren bestämmer vilka patienter som
mest behöver vård. Administrationskostnaden för
utfärdande, granskning och bedömning av läkarintyg
har försvunnit, och patienterna har i de allra flesta
behövande fallen fått behandling. Verkar inte det vara
en bra lösning? Är inte det något som ministern kun-
de uppmuntra, om inte annat så för patienternas
skull?