Herr talman! Det som möjligen är nytt med den här debatten är att andra partier har väldigt mycket synpunkter på ett speciellt partis sätt att hantera sin personal. Det har aldrig hänt tidigare. Vi har inte synpunkter på att Kristdemokraterna har anställda i lokaler i riksdagen. Det har vi inga synpunkter på.
Vi utgår från att var och en tar ansvar för att följa regelverket. Om det behöver granskas gör medier och andra den granskningen och ser till att vi och alla andra partier håller oss inom ramen för det regelverk som finns.
En viktig del av det regelverket är att varje parti ska följa sina traditioner. Det finns partier som ibland kallar sig själva för verkställande bolag eller liknande. Vi är ett folkrörelseparti. Det är vår tradition, och den vill vi fortsätta att leva med. Vi vill finnas till för våra väljare, och därför är våra kontaktnät viktiga. Så har vi format vårt arbete under många år. Vi har inte alls bytt åsikt.
Riksdagen har nu i två stora påkostade utredningar kommit fram till att vi behöver justera lite i riksdagens arbetsformer i förhållande till de regler som vi spikade fast, möjligen 1970. Jag tycker mycket om medelålders herrar, men det är en annan bild när jag ser mig om i kammaren i dag. Varför ska vi inte ändra och lyssna på vad ledamöterna säger? Om de nu lyfter fram att regelsystemet bör ändras gör vi väl det. Men ni säger alla: Rör ingenting! Om ledamöterna här i kammaren säger att de vill träffa väljarna: Stoppa dem!
Det är en jättekonstig debatt. Det vill väl egentligen ingen av oss ha. Vi måste väl bejaka kontakterna med våra väljare, våra uppdragsgivare. Varför bråkar vi egentligen om detta?