Fru talman! För den som följer den här debatten via nätet eller på plats kan jag kvittera Hans Rothenbergs starka engagemang för sjöfarten, vilket jag verkligen har uppskattat, liksom det goda samarbete vi har haft.
När Sverige är som bäst kan politiker från olika politiska partier säga: Det här måste vi ändå kunna hitta gemensamma lösningar för - det vore bra för Sverige att skapa långsiktigt goda förutsättningar för sjöfarten och stärka den. Det behövs både av klimatskäl, eftersom vi behöver se till att använda sjöfarten i större utsträckning för att minska transportsektorns utsläpp, och för att avlasta väg- och järnvägsnätet.
Som jag säger i svaret är det också väldigt stora satsningar vi nu gör när vi femdubblar satsningarna på sjöfarten. Det är allt från nya isbrytare som vi finansierar till farledsfördjupningar i Göteborg och i Luleå - och naturligtvis en mängd andra satsningar för att stärka både den sjöfart som går internationellt och den sjöfart som vi vill ska växa nationellt. Det gäller inte minst kustnära sjöfart och inlandssjöfarten, där många satsningar i den nationella planen för sjöfarten nu är avgörande.
Sedan är det sant att det är fler saker som behöver göras. Om vi tittar på de aktuella förslag som Blå tillväxt har lyft fram ser vi att stämpelskatten är ett tydligt önskemål. Det handlar om 4-7 miljoner kronor årligen som man skulle kunna avlasta med genom att ta bort stämpelskatten, och jag utesluter inte den typen av reformer.
Jag vet också att enprocentaren i sjöfartsstödet är ungefär 20 miljoner kronor. Jag vill ändå sätta det i relation till sjöfartsstödet, som vi nu med klimatkompensationen ökar med 300 miljoner kronor årligen 2023 och 2024 - eller för den delen 75 miljoner kronor i ökat stöd under pandemin. Vi har alltså gjort betydande tillskott som överstiger de resurser som finns för till exempel stämpelskatt och den så kallade enprocentaren.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det väl är sagt vill jag ändå säga att jag inte utesluter att även den justeringen behöver göras framöver. Jag har i dialogen med Blå tillväxt och sjöfarten förstått att det har en viktig signalverkan att kunna göra detta. På samma sätt ser jag det som naturligt att vi nu, när vi har ett antal år med tonnagebeskattningssystemet med oss, går vidare och tittar på en utvärdering och på om vi kan styra tonnagebeskattningen på ett bättre och effektivare sätt.
Sjöfarten står ju inför stora utmaningar - inte minst blev det tydligt efter Rysslands invasion av Ukraina när man insåg att ungefär 15 procent av de anställda inom sjöfarten internationellt var ryssar eller ukrainare. Omedelbart blev signalen, redovisade rederierna, att ukrainare ville hem till sitt land och försvara sitt land. Väldigt många ryssar ville gärna stanna kvar ombord.
Det är ändå så att vi har betydande störningar, och vi kommer att behöva rekrytera fler människor till att jobba inom sjöfarten.
Från svensk sida har vi jobbat systematiskt för att öka attraktiviteten. Som Hans Rothenberg lyfte fram gäller det att stärka de ekonomiska förutsättningarna för redarna, sjöfarten och näringen. Det gäller också att förbättra arbetsmiljön och att säkerställa att arbetsmiljön för de män och kvinnor som vill arbeta inom sjöfarten är god. Här tror jag att det finns mer att göra.
Jag vill stärka framtidstron genom att tydligt lägga närmare 14 miljarder i nationell plan på insatser för att stärka sjöfarten. Det här ska vara en framtidsnäring. Jag kommer att återkomma till vad som görs inom EU, för jag tror att vi gemensamt kan arbeta med att göra än mer för att stärka svensk sjöfart.