Herr talman! Sedan det svenska inträdet i EU 1995 har Sverige varit pådrivande för EU:s utvidgning med motiveringen att den gagnar såväl unionen som de nya medlemsstaterna.
Samma argumentation används även nu inför den kroatiska anslutningen till EU, trots debatten om avgiften till EU där Sverige enligt rådande förhandlingsläge ska tillhöra EU:s absolut största nettobidragsgivare. När det gäller det senare har regeringen sagt sig kunna tänka sig att använda Sveriges vetorätt för att blockera en absurd utgiftsökning för det svenska medlemskapet i unionen. Men i betänkandet inför godkännandet av Kroatiens EU-anslutning framhåller samtliga övriga riksdagspartier att en kostnadsökning för Sverige motverkas av vinsterna med EU:s utökning.
I det ena fallet säger man sig alltså vara redo att stoppa en kostnadsökning för det svenska EU-medlemskapet för att i det andra fallet säga att ekonomiska kostnader inte är ett problem. Man hävdar till och med att denna utökade kostnad för de svenska skattebetalarna ska leda till en förbättrad välfärd och miljö och till fred i hela Europa.
Från Sverigedemokraternas sida ser vi helst ett Europa av självständiga stater som samarbetar i stora och avgörande frågor och som handlar med varandra i en öppen och en inre marknad. Det betyder emellertid inte att vi avser att stoppa länder som verkligen vill gå med i EU som det ser ut i dag. Men för att godkänna nya länders medlemskap i unionen kräver vi i huvudsak att länderna i fråga har en fungerande statsapparat med låg korruption. Vi kräver att länderna inte bidrar till att destabilisera Europa eller Sveriges säkerhet, eller att länderna i fråga inte heller medför ökade nettokostnader för Sveriges medlemskap i unionen.
Vad Kroatien beträffar har man vidtagit åtgärder för att förbättra säkerhetsläget i och omkring sitt land. Däremot är korruptionen fortsatt mycket hög. Enligt Transparency Index ligger den i paritet med länder som Sydafrika och Turkiet och är endast marginellt mindre än i Kina och Rumänien.
Vi har tidigare hört om hur människor kan köpa sig EU-medborgarskap via Rumänien. Även trafficking och smuggling underlättas av ett utbrett mutsystem. Man kan således konstatera att korruption inte enbart får återverkningar inom affärslivet, utan att det också riskerar att drabba helt andra områden som i slutändan också kan påverka Sverige.
Till riskerna som ett högkorrupt land medför kommer att Kroatien ännu har mer att önska vad gäller myndighetshantering av skatter, hanteringen av EU-bidrag, tullen och hanteringen av det fiskala systemet för egna medel. Lägger man därtill att Kroatiens bnp i marknadspriser bara utgör en bråkdel av EU 27:s genomsnitt, vilket innebär att Kroatien kommer att motta tre gånger mer EU-pengar än vad de själva tvingas betala för sitt medlemskap, kan man befara att Kroatien utan att mer krav ställs på landet före en eventuell EU-anslutning kan komma att uppvisa samma typ av struktur som har kunnat konstateras i andra fattiga EU-länder.
Man måste dessutom konstatera att kommissionens utvärdering av Kroatiens anslutning till EU i många delar beaktar att Kroatien förväntas kunna leva upp till kraven. En fråga som därmed bör ställas är således om det kommer att finnas någon politisk vilja efter inträdet att själva vara med och finansiera de nödvändiga reformerna eller om landet likt andra exempel i det nuvarande EU i stället väljer att slå av på takten i sina reformeringsprocesser. Men oavsett svaret på frågan kan vi redan här och nu fastställa att en kroatisk EU-anslutning i närtid märkbart kommer att påverka Sverige i, som vi ser det, negativ mening.
Jag yrkar därför bifall till Sverigedemokraternas reservation i ärendet.