Herr talman! Vi vill att alla ska känna sig trygga i vårt samhälle. Vi vill minska antalet brott och antalet brottsoffer. Hur detta görs på bästa sätt verkar dock olika partier och politiker ha lite olika syn på. De senaste åren har vapenfrågor varit föremål för en intensiv diskussion. Förra året hade vi debatt om bland annat grov organiserad brottslighet, och att skärpa straffen för vapenbrott lyftes där upp som en viktig markering av de flesta av oss.
Att minska tillgången till illegala vapen är en förutsättning för att pressa tillbaka den grova organiserade brottsligheten. Under de senaste åren har skjutvapen utan licens varit inblandade i ett stort antal allvarliga händelser. Om det finns tillgång till ett vapen kan konsekvenserna av en specifik situation, exempelvis ett bråk, bli mycket allvarligare än vad de annars skulle ha blivit.
De legala användningsområdena för vapen, såsom jakt eller sportskytte, ska självklart värnas. Men varje illegalt vapen vi kan få bort är ett vapen mindre som kan skada eller döda.
Alliansen har tagit flera steg för att markera mot illegala vapen. Detta har man gjort genom att dels motverka förekomsten genom skärpta straff för vapenhandel, dels markera hur allvarligt det är att bära ett vapen på allmän plats. Vi har sett till att det blir straffbart att utan tillstånd förvara vapen åt någon annan samt att sjuka inte får ha vapen genom att läkarna får en tydligare anmälningsplikt. Det gjordes också ändringar för att tydliggöra när ett vapenbrott ska bedömas som grovt.
Men detta är bara början på den satsning som nu görs i kampen mot illegala vapen. Det krävs många olika insatser på det här området. Det blir ett krav på anmälningsplikt till Tullverket när vapen och ammunition förs mellan EU-länder. Polisen blir skyldig att omhänderta även tillståndsbevis när de tar ett vapen. Alliansregeringen har även tillsatt en utredning om att se över ytterligare skärpningar för grova vapenbrott. Som många har givit uttryck för här i dag pågår det ett arbete, och saker och ting är på gång.
I vår kommer en tidsbegränsad vapenamnesti. Det innebär att man under en begränsad period kan överlämna illegala vapen utan att bli straffad eller ens registrerad för detta. Många vapen har införskaffats med vetskapen om att de är just illegala. Vapenamnestin blir en chans för den som ångrat sig och kanske kommit på bättre tankar. Dessutom finns det framför allt många fall där man upptäcker ett vapen som man inte visste om. Det kan till exempel bli aktuellt när en anhörig flyttar eller dör. Även då kan människor undvika att kontakta polis av rädsla för att bli dömda för ett vapenbrott. Och när vapen finns kan de komma i orätta händer.
Två gånger tidigare har man anonymt kunnat lämna in illegala vapen till polisen utan att riskera straff, 1993 och 2007. Då kan vi lägga märke till vem som satt vid makten båda dessa gånger. Under tre månader 1993 rådde vapenamnesti i Sverige, varvid 17 000 oregistrerade skjutvapen och 15 ton ammunition lämnades in till polisen. På förslag av riksdagens justitieutskott genomfördes ytterligare en vapenamnesti mellan den 1 mars och den 31 maj 2007. Den gången blev resultatet nästan 14 000 oregistrerade vapen och vapendelar samt 14 ton ammunition. Dessutom lämnades det under dessa perioder in ett större antal legala vapen för skrotning än vad det brukar vara under motsvarande tid utan amnesti.
Även våra grannländer har genomfört vapenamnestier i olika omfattning och har också haft goda resultat.
Båda dessa gånger har vapen kommit in i slutet av perioden. Det innebär alltså att längden på amnestin inte verkar spela någon större roll. En amnesti är dessutom ett avsteg. Vi vill inte att brottsliga personer ska kunna skylla på att de är på väg till polisstationen för att lämna in sina vapen. Att ha en amnesti innebär sådana bevissvårigheter. Tidsperioden bör därför vara begränsad.
Ju färre vapen som ligger på vindar och i källare, desto mindre risk är det att ett skjutvapen kommer i fel händer. Det är en stor vinst för samhället att få bort vapen som finns i omlopp och som andra kan komma över. Vartenda vapen som vi kan få bort från gatorna är ett vapen mindre som kan skada eller döda en människa. En vapenamnesti är ett sätt att minska den totala mängden illegala vapen, särskilt om den kombineras med signaler om skärpta straff för olaga vapeninnehav.
Tullen togs upp i debatten. I och för sig nämns inte vapen specifikt i Tullverkets regleringsbrev, men så ligger också Tullverket under Finansdepartementet och skatteutskottet. Tullverket har dock ett uppdrag att kontrollera och beslagta illegala vapen vid svensk gräns. I regleringsbrevet står bland annat att "kontroller av in- och utförselrestriktioner ska särskilt inriktas på hot mot hälsa, miljö och säkerhet". I det ligger förstås kontrollen av införsel av vapen.
Det stora problemet har visat sig vara att man har en ganska dålig bild av vilka vägar som vapen kommer in genom och vilka metoder som används för den mängd vapen som strömmar in i landet. Det var skäl till att Rikspolisstyrelsen och tullen av regeringen fick i uppdrag att kartlägga detta. Vi måste ha mycket bättre kunskap om och kontroll av hur vägarna ser ut. I dag har vi bättre koll på narkotika än vapen. Om man vill ingripa måste man veta var och mot vad man ska ingripa.
Vi har emellertid varit noga med att fatta beslut om att Tullverket tillsammans med polisen ska göra flera operativa insatser, vilket också görs. Det ligger i uppdraget att kartlägga införselvägar och utveckla metodik. Dessutom pågår en utbildning för Tullverket av vapenhundar.
Vapenamnesti är inte ensam lösning på problemet med illegala vapen utan en liten del i en större helhet. Alliansregeringen fortsätter att arbeta för denna helhet.
Jag yrkar bifall till lagförslaget och avslag på samtliga motionsyrkanden.
(Applåder)