Herr talman! I dag debatterar vi ett ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och sex av staterna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Sadc, å andra sidan. Avtalet om ekonomiskt partnerskap syftar till att stödja handel, regional integration och Sadc-staternas gradvisa integration i världshandel. Det syftar också till att främja en hållbar utveckling i regionen. Sverige står sedan tidigare för en öppen och rättvis, frihandelsvänlig handelspolitik.
Frihandel är, när den är ansvarsfull, en av grundstenarna för tillväxt och sysselsättning i Sverige och i andra delar av världen. Frihandel kan vara en starkt välfärdsskapande kraft såväl för världens fattigaste länder som för de mer utvecklade.
Det finns sedan länge ett brett stöd i riksdagen för ståndpunkten att frihandel i grunden är något positivt som kan leda till ökat välstånd och att det därmed är en viktig princip att värna.
Den övergripande målsättningen med avtalet är att på sikt utrota fattigdomen genom att inrätta ett handelspartnerskap som är förenligt med målet om hållbar utveckling. Avtalet ska även främja ekonomiskt samarbete och sunt styrelseskick genom att det inrättas ett öppet och förutsägbart regelverk för handel och investeringar på regional nivå.
Frihandelsavtalet får inte leda till sänkta ambitioner när det gäller hälsa, miljö, djurskydd och säkerhet. Avtalet bekräftar vardera partens rättighet att fastställa den egna inhemska nivån för miljöskydd och skydd för arbetstagare, med insikt om det olämpliga i att främja handel eller investeringar genom att försvaga eller minska de inhemska skyddsnivåerna. Vidare bekräftar parterna sina åtaganden när det gäller multilaterala miljöavtal och ILO-konventioner som de har ratificerat.
Partnerskapsavtalet är ett utvecklingsorienterat handelsavtal, vars syfte är att främja handel och regional integration, liberalisera handeln och öka handelsutbytet.
Med detta vill jag yrka bifall till förslaget om avtalet i utrikesutskottets betänkande nr 6.