Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
Riksdagen behandlar nu diskrimineringslagstift-
ningar. Det är tre stycken propositioner. Det är myck-
et glädjande att de kommer. Det är en väsentlig
skärpning vad gäller etnisk diskrimineringslagstift-
ning och det är två nya förslag om funktionshinder
och sexuell läggning.
Jag har två frågor med anledning av detta. Den
ena frågan är vilka skäl regeringen hade för att inte
pröva en samlad lagstiftning.
Den andra är: Vad är det som gör att man ändrar
diskrimineringsombudsmannens ställning? Det var en
lagreglering i 1994 års lag. Nu kommer det bara att
bli en förordning.
Med tanke på Parisprinciperna om självständighet
hos ombudsmän som hanterar mänskliga rättigheter
tänkte jag fråga om det är någon särskild synpunkt.
Jag tycker att det är av oerhört stor demokratisk vikt
att man har en så självständig och stark ställning som
möjligt.
Här är en skillnad i lagstiftningen som egentligen
inte är motiverad och jag tror heller inte alldeles klok.
Men som sagt, den är under behandling. Och så länge
något inte är klart kan det ändras, om inte annat av
riksdagen.