Herr talman! Kriminalpolitik måste stå på en stadig grund av brottsförebyggande insatser där inte minst ökat stöd och ökad samverkan mellan familj, det civila samhället, skola, socialtjänst och polis spelar en viktig roll för att förhindra att unga beträder brottets bana. Även Kriminalvården har en viktig uppgift i det brottsförebyggande arbetet. Kriminalvårdens möjlighet att rehabilitera den intagne har blivit bättre, men ännu mer kan göras. Inriktningen ska vara att den dömde inte ska återfalla i brott.
För att på allvar kunna stävja brottsligheten krävs att man tar itu med de bakomliggande orsakerna till brott. I detta brottsförebyggande arbete ligger ett hårt arbete med att omvända kriminella till en ny livsstil. Kriminalvården spelar en viktig roll i detta arbete. Syftet med kriminalvården är att den person som vårdas där aldrig ska komma tillbaka till anstalt. Det är viktigt att tiden utnyttjas väl med fokus på behandling och förberedelser för ett liv utan kriminalitet.
Kriminalvården ska ställa tydliga krav, och regler ska följas. Droger får naturligtvis inte förekomma. Men det gör de i dag. Det är ett av Kriminalvårdens största problem och misslyckanden. Mycket har skett, men detta ska fortsatt prioriteras.
Det har funnits ett stort fokus på fängelserna när det gäller att förbättra arbetet där. Jag skulle vilja att vi gjorde om fängelserna till motivationsanstalter. Man skulle kunna se vägen i tre steg.
I det första steget införs dagliga drogtester. Alla intagna ges möjlighet att delta i behandlingsprogram mot missbruk och kriminalitet som livsstil. Kontakter intensifieras med föreningsliv, ideella organisationer och idrottsföreningar. Internerna ska sköta vardagliga saker såsom tvättning, städning och matlagning.
I steg två införs grundliga kunskapstester för att hitta en individuellt anpassad utbildning, schemalagda dagar för arbete och studier samt relationsskapande verksamhet med organisationer utanför anstalten.
I ett tredje steg finns ett utslussningsboende där det frigivningsförberedande arbetet påbörjas. I utslussningsboendet kan kontakter komma att tas upp med familj, barn och arbetsmarknad samt organisationer som samarbetar med den ideella sektorn. Det kan handla om att skapa relationer och bygga upp ett förtroende för att få möjlighet att få ett arbete vid frigivning. Kontakter med övervakare skapas, och sökandet efter bostad påbörjas.
Det är väl känt att övergången från ungdomsvård eller efter att ha suttit i fängelse till ett liv i frihet är en kritisk period då personer kan återfalla i brott. Många behöver hjälp med att bryta den onda cirkeln så att de kan leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivning. Resultatet påverkas dels av den intagnes vilja att återanpassa sig, dels av hur samhället tar emot personen efter frigivningen. De intagna måste ges kraft att vilja resa upp sina liv och känna att de kommer att ges en andra chans och åter kunna komma in i samhället. Detta innebär många praktiska förberedelser. Det handlar om vad som händer efter tiden i kriminalvården, kontakter med andra myndigheter och tillgången till bostad.
Kristdemokraterna tycker att de som väl avtjänat sitt straff och verkligen vill och jobbar för att återanpassa sig till samhället ska få positiv respons såväl under sin fängelsevistelse som efteråt. Kriminalvården måste därför i högre grad utformas individuellt.
Det är oerhört viktigt att samhällets stöttning fortsätter även efter avtjänat straff genom hjälp till bostad, arbete, utbildning och andra återanpassande åtgärder för att möjliggöra ett liv utan brottlighet. När någon friges utan vettig sysselsättning, utan bostad eller utan socialt nätverk drivs personen återigen rakt i armarna på de kriminella kretsarna.
Det är också viktigt att betona det civila samhällets roll, inte minst när det gäller det sociala sammanhanget. Föreningar bör uppmuntras att finnas med som en del i livet före och efter frigivningen. Avhopparjourer - här är det viktigt att nämna både Kris och Exit; den senare vänder sig till avhoppare från nazistiska miljöer - har gett väldigt viktiga redskap.
Polisen i Stockholm har också öppnat en försöksverksamhet med en avhopparjour för gängmedlemmar. Den kommer att utvärderas framöver. Det här är viktiga verksamheter som vi fortsatt vill stödja.
Jag yrkar avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).