Herr talman! Jag skulle vilja påminna ledamoten Lundkvist om att utskottet har ett gemensamt mål för området ekonomisk familjepolitik. Det är att utjämna ekonomiska skillnader mellan barnfamiljer och dem som inte är barnfamiljer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik
Det ställer vissa krav på oss som politiker att leva upp till det. Nu ser vi hur skillnaderna ökar och hur allt fler barnfamiljer har svårt att sätta mat på bordet till sina barn. De har svårt att ha råd med hyran, de har svårt att köpa kläder som är anpassade efter säsong och de har svårt att betala fritidsavgifter.
Det måste vara politikens uppgift att se till att människor får vardagen att funka när de har gjort allt som de kan och när de har ett arbete, eller för den delen om de inte kan arbeta. Om de råkar ha blivit sjuka av sitt arbete måste det fortfarande finnas förutsättningar för att alla barn i detta land ska kunna växa upp med rimliga förutsättningar. Om regeringen och Moderaterna inte tycker det tänker jag att det är ett väldigt stort problem. Om de tycker att det är okej att barn får växa upp i fattigdom i detta land, då tycker jag att vi har ett väldigt stort problem i denna kammare. Men om de tycker att det är rimligt att alla barn ska få goda förutsättningar att få en dräglig uppväxt måste de se till att de ersättningar som vi har i våra system, som barnbidraget och bostadsbidraget, faktiskt följer med i utvecklingen. Det är inte indexerade bidrag, vilket gör att de urholkas. Och om man inte gör någonting kommer de om ett par decennier att vara helt meningslösa.
Moderaterna behöver kanske fundera på om de tycker att det är okej med barnfattigdom eller om de tycker att den inte ska finnas. Där finns det ett ganska tydligt val.