Fru talman! Förutom det tillkännagivande som utskottet riktar till regeringen angående att fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav inte ska tvingas att ansluta sig till kommunalt va, som vi i Liberalerna står bakom, finns det ett par förslag från oss som jag vill lyfta fram när det gäller hushållning med mark- och vattenområden.
Det första handlar om att säkra dricksvattenförsörjningen. Ingen har nog missat de senaste årens nyhetsflöden varje vår och sommar om låg grundvattennivå och hur man i olika delar av landet uppmanas att spara vatten genom att inte fylla poolen eller vattna gräsmattan. Åtgärder som bevattningsförbud har blivit allt vanligare.
De låga grundvattennivåerna och vattenbristen har under flera år ökat medvetenheten om grundvatten som en viktig resurs. Klimatförändringarna förväntas medföra att perioder med försämrad vattentillgång blir ett växande problem i delar av Sverige.
För att säkra dricksvattenförsörjningen behöver till att börja med fler yt- och grundvattentäkter ges skydd. För att jordbruket ska klara växtproduktionen och djurhållningen krävs en reservvattenförsörjning. För att mer vatten ska kunna magasineras och hållas kvar i markerna bör vi i större utsträckning restaurera och anlägga våtmarker eller anlägga bevattningsdammar. Våtmarkerna kan bidra till att bromsa upp och hålla kvar vatten i landskapet och förhindra vattenavrinning. Regelverket för bevattningsdammar och våtmarker måste ändras så att uttag av vatten medges för att kunna fungera som reservvattenförsörjning vid torka. Dessa åtgärder är viktiga för att skapa en ökad resiliens.
Det andra förslaget, fru talman, handlar om stranderosion. Världshaven har stigit med mellan 21 och 24 centimeter sedan 1880. Bara under 2019 steg haven med 6,1 millimeter, vilket är ett rekord. För närvarande ger Grönlandsisen det största smältvattenbidraget till havsnivåhöjningen. Mycket tyder på att avsmältningen på Grönland har gått så långt att den kommer att fortsätta även om temperaturen slutar att stiga.
Stigande havsnivåer är globalt ett mycket allvarligt bekymmer, eftersom majoriteten av världens befolkning bor i låglänta områden. Städer och infrastruktur kommer att kunna skyddas i viss mån. Nederländerna är ett exempel på att det är praktiskt möjligt. Havsnivåhöjningarna kommer dock att innebära att många människor behöver bosätta sig på andra platser. En ny studie som nyligen publicerades i Nature visar att ungefär 200 miljoner människor kommer att behöva flytta på grund av att de delar av jorden där de bor i dag kommer att ligga under vatten i framtiden. Samma studie visar också att 1 miljard människor beräknas drabbas av vattenbrist inom 30 år.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vatten-områden
Fru talman! I Sverige leder de stigande havsnivåerna bland annat till ökande problem med stranderosion. Den strandnära bebyggelsen är ofta utsatt. Falsterbonäset är särskilt utsatt för effekterna av havsnivåhöjningen, och på vissa ställen längs de sydsvenska kusterna är situationen kritisk. Allt tyder på att situationen längs våra kuster kommer att förvärras, bland annat på grund av den hårdare väderlek som följer med klimatförändringarna. Risken för allvarliga översvämningar kommer att öka eftersom förekomsten av kraftiga stormar med tillhörande temporärt höga vattenstånd ökar.
Detta innebär att viktiga naturvärden samt turistintressen och rekreationsområden riskerar att gå förlorade. För människor som bor i riskområden kan erosion innebära en personlig tragedi då hus och egendom försvinner ut i havet. Därför behöver staten ta ett ökat ansvar för att bekämpa stranderosionen. Sverige behöver ha en aktiv kustpolitik som bygger på forskning och kunskap och på samverkan mellan de berörda kommunerna och statliga aktörer.
Det sista jag vill lyfta, fru talman, handlar om att återställa tidigare utdikade och igenväxta våtmarker. Det kan ge stora positiva effekter för både klimatet och miljön. Nyanlagda och restaurerade våtmarker kan bidra till att minska övergödningen i vattendrag. En våtmark som anläggs i eller nära ett tätbebyggt område kan även bidra till rekreationsmöjligheter och friluftsliv för allmänheten.
Klimatförändringarna för med sig utmaningar för tätbebyggda städer med stora arealer hårdgjord yta. Vid kraftiga regn kan till exempel belastningen på avlopps- och dagvattensystemen bli betydande. I det sammanhanget skulle våtmarker och dammar kunna vara en lösning. Genom att anlägga våtmarker och dammar i tätorter kan belastningen på va-nätet minskas. Vidare kan risken för utsläpp av föroreningar i hav, sjöar och vattendrag minskas.
Sammanfattningsvis har våtmarkerna många positiva effekter. Därför anser vi att det stödsystem som finns i dag för anläggande av våtmarker även bör omfatta åtgärder i tätbebyggda områden.
Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nummer 10 som handlar om våtmarker och dammar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)