Fru talman! När Moderaterna säger att något är ett tillfälligt undantag blir det ett tillfälligt undantag. Jag förstår att vi har olika ideologiska inriktningar och olika syn på våra trygghetssystem, sjukförsäkringen etcetera, men vi gör tillfälliga undantag just under brinnande pandemi. Vi vet nämligen väldigt lite om vad det innebär att vara covidsjuk, och det finns ingen rehabiliteringskedja klar för någon som är covidsjuk - eller för någon i riskgrupp.
Men vi kommer faktiskt att komma till ett normalläge igen, när det finns ett vaccin. Vår inriktning är att samhället inte ska lämna någon efter sig. Det innebär att det ska finnas en uppföljning för den som är sjuk. Det ska inte sluta som det gjorde i början av 2000-talet, då man fick ett beslut från Försäkringskassan och sedan inte fick ett enda samtal till från Försäkringskassan eller övriga samhället. Man skickades ut i livslångt utanförskap och lämnades helt ensam.
Det finns alltid brister, och brister måste rättas till. Jag kan ta ett livs levande exempel, nämligen min mor. Min mor var fullt frisk i början av 2000-talet och var en av dem som förtidspensionerades av regeringen Göran Persson. Jag kan säga så här: Hon var inte sjuk, men när hon fick höra från hela samhället att hon var sjuk började hon tro på det. Det tog flera år innan hon kom tillbaka i arbete. Detta gjorde att jag, som växte upp i ett sådant hem, blev väldigt lidande. Det som gjorde att hon kunde komma tillbaka in i det övriga samhället var att man började följa upp. Man började ringa och säga: Hur mår du? Vi vet att du finns!
I dag har hon bara ett halvår kvar till pension, men hon gjorde många år på arbetsmarknaden efter det.