Fru talman! Jag tänker koncentrera mig på dagligvaruhandeln. Vi verkar vara tämligen överens om att konkurrens är viktigt. Vi kanske till och med skulle kunna vara överens om att sund konkurrens är avgörande viktigt.
Med sund konkurrens kanske vi menar lite olika saker. Jag för min del anser att sådana saker som kvalitetsfrågor, miljöaspekter och att arbetsrätt fungerar är sådana viktiga fundamentala delar av en sund konkurrens.
Vi har problem utöver konkurrensen, som vi vet att den inte fungerar. Vi har ett halvmonopolsförhållande i landet på dagligvaruhandeln.
Det finns också andra saker som är konsekvenser av detta. Ett problem är naturligtvis landsbygdsbutikerna, som läggs ned undan för undan. Vi vet om att servicen försämras på de ställena och att man måste åka någon annanstans för att handla. Butiker på små orter blir utslagna av den konkurrens som då finns mellan nyöppnade stora varuhus, och invånarna måste som sagt åka en bra bit för att handla. Inte ens i större städer är det lätt att driva butiker därför att man inte klarar konkurrensen med de stora varuhusen utanför. Det är klart att det är massor med människor som har svårt att nyttja dem på det riktiga sättet.
Vi tycker - det har vi tyckt allihop såvitt jag förstår - att det behövs lite mer konkurrens och att lågprishandel bör komma in. Men vi konstaterar samtidigt med hjälp av fackets undersökningar och egna undersökningar att här tubbar man lite grann på kvaliteten. Vi ser inte de totala miljökonsekvenserna. De fackliga reglerna är, som vi vet, tydligt mycket mindre viktiga i dessa butiker än vad de är i Konsumbutiken. Det är klar att konkurrenssituationen blir svår.
De borgerliga förslagen om att ordna till och öka konkurrensen räcker knappast till. Ökade insatser från Konkurrensverket - javisst, det är bra, men räcker det? Ändringar i plan- och bygglagen räcker knappast. Licensiering av butiker för reglerade produkter - ja, hur skulle det hjälpa de små butikerna som har en svår konkurrenssituation?
Jag tycker att man ofta nonchalerar kvalitet, miljö och löner. Det gäller inte bara de borgerliga partierna utan kanske oss allihop. Samtidigt som vi här i riksdagen fattar beslut om hårda djurhållningskrav och hårda miljöregler i lantbruk så är vi väl alla rätt så inkonsekventa och går ändå och köper varor från länder som inte har de här hårda reglerna. Man förstår ibland svenska bönder som inte klarar att konkurrera på de här villkoren.
Är detta rätt? Ska vi fortsätta så? Eller vad sägs om historien om fiskpinnen, som fiskas i Östersjön, rensas i Spanien, fileas i Kina och delas och paketeras i Holland varefter vi återfår den lilla fiskpinnen tillbaka till vårt svenska bord? Trots den långa resan är fiskpinnen billigare än den färska fisk som skärgårdsfiskaren kan erbjuda sina kunder. Var är det hållbara miljötänkandet? Var är den sunda konkurrensen?
Fru talman! Priset på varor är naturligtvis viktigt, men det är också viktigt att kvalitet, miljökrav och arbetsrättsregler är lika för dem som konkurrerar på en gemensam marknad. En sund konkurrens förutsätter att producenter som lever enligt landets djur- och miljölagstiftning inte missgynnas.
Och hur ska man klara av landsbygdsbutikerna med nuvarande konkurrensregler? Finns det någon chans att en sådan butik kan klara konkurrensen? Jag tror att det måste till lite speciella åtgärder. Man måste helt enkelt bestämma sig för att vi vill ha de här butikerna kvar av olika anledningar. Vi måste låta både kommun och stat se till att den servicen kan upprätthållas. Det är klart - då kanske det inte hjälper med de förslag som Vänsterpartiet har haft om lokala grossister. Men det ligger ändå någonting i att gynna dem som har landsbygdsbutiker och dem som finns i den näringen så att de kan ha en inriktning som skulle få våra landsbygdsbutiker att lyfta på ett ganska avsevärt sätt.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.