Fru talman! Det vi debatterar nu handlar om dramatik och allvarliga saker, om krissituationer. Ändå är debatten högst ospännande. Vi vår väl be om ursäkt till våra åhörare på läktaren - det blir inte mer spännande än så här.
Anledningen är egentligen väldigt god: Vi är överens om att detta är viktigt.
I tisdags fick vi i justitieutskottet fint besök av den norska justitieministern, Norges ambassadör, rikspolischefen och polischefen i Oslo med flera. Vi förde samtal med våra norska kollegor om aktuella utmaningar som organiserad brottslighet, unga lagöverträdare, digitalisering och säkerhetshot i en globaliserad värld.
För oss som deltog i mötet blev det uppenbart både hur mycket vi har gemensamt och hur mycket vi har att lära av varandra. Norrmännen har varit snabbare ur startgroparna än vi när det gäller lagstiftning för att möta hotet från terrorismen. I Sverige har vi dyrköpta erfarenheter av skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet.
Jag tror inte att det var någon i rummet som ställde sig frågan om vi ska samarbeta med Norge. Det som hängde i luften var snarare frågor och tankar av typen: När tar vi nästa steg? Vad mer kan vi göra? Vilka möten ska bokas?
Utvecklad polisiär samverkan med Norge är en självklarhet i arbetet med att förebygga och förhindra kriminalitet. Ännu mer självklart borde det vara att samarbeta nära och komma till varandras undsättning i krissituationer.
Fru talman! Det avtal som nu föreläggs riksdagen för godkännande och de lagändringar som följer som konsekvens av och som förutsättning för detta avtal utgör enligt Kristdemokraterna en bra grund för fortsatt och fördjupad samverkan med våra goda grannar i väster. Vi välkomnar avtalet, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.