Fru talman! Kulturen och konsten har ett egenvärde. Den ger oss verktyg att utforska vilka vi är som människor men också i vilket sammanhang vi befinner oss. Kulturen och konsten är även en utmärkt väg till social inkludering, för att bryta utanförskap och förbättra integrationen och för att bidra till ett Sverige som håller ihop.
Trots dessa fantastiska effekter måste kulturpolitiker och kulturpolitiken strikt hålla en armlängds avstånd till kulturen och konsten och inte frestas att styra innehåll och utövning för att uppnå i och för sig vällovliga mål. Där brister dock den svenska kulturpolitiken i dag. Klåfingrigheten är här och nu och inte något avlägset hot, som vissa till vänster i politiken vill göra gällande.
Den 10 juni i år presenterade Myndigheten för kulturanalys rapporten Så fri är konsten . Den är en skrämmande läsning om hur det offentliga på olika sätt styr kulturen och konsten på ett sätt som bör föranleda skarp reaktion och ordentlig förnyelse i kulturpolitiken.
Den fria konsten och kulturen är bärande delar i vår demokrati och behöver försvaras varje dag. Varje tendens till direkt och indirekt styrning av dessa måste stävjas. Principen om armlängds avstånd får inte bara vara en tom plattityd i högtidstalen. Principen måste även upprätthållas i det dagliga arbetet i kommuner och regioner men framför allt på Kulturdepartementet och hos de statliga myndigheterna.
Med beaktande av den aktuella rapporten kan man konstatera att bland annat den statliga bidragsgivningen inkräktar på den konstnärliga friheten på flera problematiska sätt. Frågor som ställs i ansökningsblanketter har styrt konstnärer att utforma sitt arbete till idé och innehåll på visst sätt för att blidka exempelvis Kulturrådet och Filminstitutet inför utbetalning av statliga medel.
Rapporten visar också genom en enkät att närmare hälften av de svarande konstnärerna och kulturskaparna någon gång anpassat sitt konstnärliga innehåll utan att det enligt dem själva har höjt den konstnärliga kvaliteten i syfte att öka möjligheterna att tilldelas bidrag. En armlängds avstånd i retoriken har blivit ett pekfinger i praktiken.
Fru talman! Det är helt oacceptabelt att det ser ut på det här sättet och att svensk kulturpolitik tillåts bli ett instrument för socialdemokrater och miljöpartister i ett försök att styra samhällsutvecklingen. Mycket kan riksdagen besluta om, genom exempelvis beredning och beslut i utgiftsområdesärenden som detta, men vad gäller armlängdsavståndsprincipen och upprätthållandet av denna vilar ett tungt ansvar på regeringen och dess myndigheter.
En ny moderatledd regering efter valet i höst kommer att behöva ta tag i detta. Kulturpolitikens huvuduppgift måste vara att ge förutsättningar för att mer konst och kultur skapas och att mer konst och kultur kan möta en publik, både fysiskt och digitalt. Men innehållet ska politiken hålla sig borta ifrån - med en armlängds avstånd.
Fru talman! Kultursektorn har lidit svårt under pandemin. Vi moderater har tagit ett stort ansvar under de senaste årens krishantering genom att samla oppositionspartierna i denna kammare för att driva på regeringen och fatta brådskande och viktiga beslut.
Så var till exempel fallet gällande stödet till enskilda näringsidkare, vilket många inom kulturbranschen faktiskt är. Det är ett stöd som vi moderater föreslog i början av pandemin, våren 2020, men som regeringen återkom med förslag om först under förra vintern.
Det handlade till exempel också om evenemangsstödet, som ju innebär att kultur- och idrottsevenemang tack vare ett moderat förslag nu har garantier för täckning av 70 procent av kostnaderna om pandemiutvecklingen har satt stopp eller kommer att sätta stopp för evenemanget och gör att man måste ställa in. Stöd till kommuner och regioner, korttidspermitteringar, omställningsstöd, nedstängningsstöd om pandemilagen används - listan kan göras lång där regeringen har släpat fötterna efter sig och kommit till skott först efter moderata initiativ.
Vi är samlingspartiet i svensk politik, och vi kan tala med alla riksdagens partier för att få någonting gjort. Det har vi också gjort under hela coronakrisen.
Fru talman! Medan den rödgröna sidan, socialdemokrater, centerpartister, miljöpartister och vänsterpartister, mest har utställt hotelser mot varandra om vad som händer om vissa av dem pratar med några andra av dem har vi moderater nu också, tillsammans med den övriga oppositionen, förhandlat fram en statsbudget som vi har fått majoritet för i Sveriges riksdag.
Vi får saker gjorda genom att fokusera på samhällsproblem i stället för att, som vänstersidan, fokusera på samarbetsproblem.
I vår antagna statsbudget rekordsatsar vi på den viktiga återstarten av kulturen och idrotten. Vi satsar också på svensk filmproduktion genom att äntligen införa produktionsincitament även i Sverige, mer än fem år efter det att riksdagen gav regeringen till känna att möjligheterna till detta skyndsamt skulle utredas.
Fru talman! De satsningar som nu görs på kultur- och idrottsområdet är välbehövliga, och jag är stolt över att vi har samlat oppositionen till att få dem beslutade i denna kammare.
Den statsbudget som nu är gällande för 2022 innehåller dessutom andra viktiga reformer som inte direkt är kopplade till detta utgiftsområde, men som ändå är viktiga för kulturen och idrotten. Vi vet att bland det första hushållen gör om de ekonomiska tiderna blir kärvare eller privatekonomin blir satt under press är att dra in på kulturkonsumtion och andra aktiviteter, exempelvis idrottande. Därför är det viktigt att vi återupprättar arbetslinjen och låter alla dem som jobbar och har jobbat få behålla mer av den egna inkomsten. Därför är det glädjande att vi, genom våra moderata förslag, nu sänker inkomstskatten för Sveriges låg- och medelinkomsttagare.
De flesta får behålla ungefär 1 800 kronor mer i plånboken varje år. Det är pengar som till exempel kan användas för att utöva eller konsumera kultur och idrott. Men vi moderater gillar ju som bekant valfrihet, så vi tänker inte peka ut vad man får använda pengarna till. Det är alltså inte fråga om några kulturcheckar.
Vi sänker också bensin- och dieselskatten så att folk som bor utanför storstädernas välutbyggda kollektivtrafik och behöver använda bilen kan ta sig till fotbollsträningen, biobesöket, bokcirkeln och så vidare. Det är en rättvisefråga - en fråga om mobilitet också på landsbygden som i allra högsta grad påverkar även kulturen och idrotten.
Fru talman! Moderaterna är samlingspartiet i svensk politik som kan tala med alla och samarbeta med alla och som ser till att få något gjort, för vi ser att det är så vi kan få ordning på Sverige.
Avslutningsvis är det fint att kunna säga att jag för Moderaternas räkning yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).