Fru talman! De äldrefrågor vi diskuterar i dag rör en femtedel av befolkningen direkt och indirekt alla deras anhöriga och närstående. Det är många i Sverige som berörs av de 72 motioner och 132 yrkanden som behandlas i betänkandet. Tidigare talare har varit inne på bredden i yrkandena. De har visat att somt har blivit bättre, somt har inte alls blivit bättre och somt borde bli mycket bättre.
I betänkandet framgår hur många som är sysselsatta på myndighetsnivå och på andra nivåer med dessa frågor. Jag räknade till nio statliga myndigheter som har äldrefrågorna på sitt bord. Det är Socialstyrelsen, Vårdanalys och så vidare. Jag ska inte upprepa dem. Sedan finns SKL och en rad olika specialistcentrum, forskargrupper och så vidare.
Informationen har inte varit tillräckligt sammanhållen och överblickbar. Det kan vara ett skäl till varför den inte kommer till användning. Nu har rapporten Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer om 978 sidor kommit. Nu finns allt samlat, och vi behöver inte gå ut på olika webbsidor och leta efter informationen.
Det finns en del förslag, men det som har slagit mig när jag har läst rapporten och har sett analysen av patientlagen är att vi vet vad vi behöver göra. Jag tror att vi är eniga över parti- och blockgränserna, men varför tar det stopp på statlig nivå och riksnivå? Vi skriver, pratar och lägger ut på webbsidor, men varför når vi inte ut till landsting, kommuner och regioner? Det går trögt.
Jag har inte på dessa sidor hittat djupgående analyser av varför det tar stopp. Är det pengarna? Är det att den här generationen inte prioriteras tillräckligt mycket? Finns ålderism bakom? Är det bristande samordning? Är det brist på tid? Många säger att vi springer och springer och hinner inte läsa och tänka. Men det måste vi göra. Vi måste alltså ta vara på all kunskap för målgruppens skull och genomföra många av de förslag som har tagits fram. Det har varit tillkännagivanden i riksdagen, och vi har försökt att föra ut informationen på annat sätt.
Vilka far illa när vi inte för ut kunskapen? Främst är det den femtedel av befolkningen, de årsrika personerna, som inte får sina behov tillgodosedda. Det gäller också deras anhöriga och närstående. Det här leder också till ett politikerförakt, att vi i det här huset inte skulle lyssna eller försöka göra situationen bättre. Det gäller också på de politiska nivåerna ute i landsting och kommuner.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor
Vi ska inte debattera alla dessa sidor i dag, men jag blir bekymrad över tidsplanen 2019-2034. År 2034 ska förslaget vara genomfört. Tror ni att man ute i kommuner, landsting och regioner startar i dag det man borde ha startat i förrgår för att bli färdig 2034? Det är för många mandatperioder bort. Vi måste här och nu verka för att utvecklingen går framåt med bättre fart än vad den har gjort hittills.
Nu är vi inte ensamma i världen om att det går långsamt. Redan 2002 antog FN och WHO en plan för utvecklingen av livet för äldre, alltifrån möjligheter att arbeta, att inte diskrimineras, till vård och omsorg under livets sista skede. Det har inte hänt så mycket med den planen heller utanför Sveriges gränser.
Vi har ett uppdrag i riksdagen att följa upp våra beslut och att tillkännagivanden verkställs i Regeringskansliet. Men vi måste också driva på våra kollegor ute i landsting och kommuner att ta det vi skriver i betänkandena på allvar.
Jag vill runda av med att glädjas åt tillkännagivandet om en kartläggning av våld och övergrepp mot äldre, andra former av våld och hedersvåld. Jag har många gånger sagt i talarstolen att vi inte ska glömma att också män i denna generation utsätts för våld.
Det finns en undersökning gjord i Stockholmsområdet som visar att årsrika män är lika utsatta som årsrika kvinnor för våld och övergrepp i nära relationer.
Jag tror att en del av ointresset för våld i den här generationen beror på att det skiljer sig från våld och övergrepp i yngre generationer, där det är främst kvinnor som har utsatts.
Jag står naturligtvis bakom Liberalernas reservationer i det här betänkandet, men jag tänker faktiskt inte yrka på någonting eftersom jag tycker att kammarens tid kan användas bättre.
(Applåder)