Herr talman! Sedan talibanregimen störtades i slutet av 2001 har Sverige deltagit i ett omfattande internationellt engagemang i Afghanistan. Det överordnade syftet har varit att främja fred, stärka säkerhet och bistå med landets återuppbyggnad.
Vårt engagemang har innefattat militära, säkerhetsskapande insatser. Vi har också en lång tradition av diplomatisk och politisk bilateral samverkan med det afghanska ledarskapet. Vi har även under lång tid varit verksamma i landet med utvecklingssamarbete för att bekämpa fattigdom och främja stabilitet och demokrati.
Herr talman! Vi måste självklart utvärdera de insatser som har gjorts hittills. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet har i stor samsyn också tydliggjort vikten av regelbunden uppföljning av pågående insatser.
Vi har också lyft fram betydelsen av tydliga mål och måluppfyllnadsmetoder och att det svenska mervärdet i relation till andra länders insatser ska ges en framskjuten roll i analysen när vi går in i insatser. Här vill jag passa på att särskilt lyfta fram hur Sveriges feministiska utrikespolitik omsätts i konkret handling genom FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som genomförs som en grundläggande och integrerad del i RSM:s operationsplan i Afghanistan.
Herr talman! Det säger sig självt att en svår och komplex situation som i Afghanistan inte förändras i en handvändning, utan det krävs ett långsiktigt och strategiskt arbete. Ändå har det höjts röster för att Sverige ska lämna Afghanistan.
Som vi i det sammansatta utskottet skriver i betänkandet är antalet attacker mot internationella organisationer och biståndsorganisationer fortfarande högt. Bara under det första halvåret 2018 har den väpnade konflikten drabbat över 5 000 civila, varav nära 1 700 dödsoffer. Respekten för mänskliga rättigheter är mycket bristfällig, och kvinnor och flickor har en marginaliserad roll och utsätts för hot och våld.
Om inget land bistår när det är riktigt svårt, vad händer då? Ska vi lämna Afghanistan i ett läge där konflikten förvärras och säkerheten utgör det största hindret för landets utveckling? Ska vi lämna landet när vi ser att de humanitära aktörernas möjlighet att nå ut begränsas av säkerhetsläget och hot? Jag anser att det är en säkerhetspolitiskt problematisk hållning.
Herr talman! Det är viktigt att vi ser bidraget till RSM som en av flera delar i det svenska engagemanget för att bistå Afghanistan med att uppnå långsiktig stabilitet i landet. Sverige har ett långtgående utvecklingssamarbete med fokus på fredsbyggande, demokratiskt statsbyggande, ökad jämställdhet och en stärkt kapacitet och roll för civilsamhället när det gäller mänskliga rättigheter.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget till beslut.
(Applåder)