Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom samtliga våra S-reservationer, för att visa på de stora skillnader som föreligger i kulturpolitiken på just området barn och unga och möjligheten för barn och unga att ta del av ett varierat kulturutbud både som deltagare och som konsumenter. För att korta voteringstiden yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4.
Det vi gör i dag är att debattera det bästa vi har, våra barn och ungdomar, vår gemensamma framtid, ungas möjlighet att oavsett föräldrar ta del av en likvärdig uppväxt och en likvärdig skolgång med möjlighet till arbete efter genomförda studier och möjlighet för alla barn och unga att ha en aktiv kreativ fritid.
Det föreligger viss retorisk enighet om att alla barns villkor och barnens bästa ska komma i första rummet. Ändå är det så stora skillnader i tillgänglighet i både kulturkonsumtion och deltagande för barn och unga.
Jag var i Vilhelmina i måndags och debatterade gruvnäringsfrågor och arbetslöshet, just för att Vilhelmina är en kommun som har drabbats väldigt hårt av arbetslöshet. Då kom vi in på en annan fråga som har med kultur att göra, och det var digitalisering av biografer. I Vilhelmina har man än så länge inte haft råd att digitalisera biograferna. Nu kommer man förmodligen att kunna skrapa ihop pengarna, men den största delen av de pengarna kommer från kommunens egen ficka som de har skickat in som stöd till Folkets Hus-föreningen. Man kommer att få ett litet bidrag från Boverket, och man kommer kanske att få ett litet bidrag från Kulturrådet. I övrigt står kommunen där med de här pengarna. Det är bra att de kan göra det. Det är bra för Vilhelminas barn och unga, och även vuxna, att kunna ta del av och ha en digitaliserad biograf.
Detta sätter fingret på något som är väldigt viktigt, och det är kommunens förutsättningar. När det handlar om barn och unga är kommunens förutsättningar väldigt väsentliga. Jag kommer till det senare. Det är en sak som vi rikspolitiker måste fundera på hur vi ska komma till rätta med, för det handlar om kommunens förutsättningar, hur man ska tillhandahålla musik- och kulturskola för alla barn, hur alla barn i musik- och kulturskolan ska ha en rimlig avgift.
Kommunsektorns ekonomi påverkas också av att kommunerna i dag har behövt ta över ansvaret för flera områden där staten har misslyckats eller dragit sig tillbaka. Ett sådant exempel är att alla som uppbär ekonomiskt bistånd gör detta i huvudsak av arbetslöshetsskäl.
Jobben är som bekant inte regeringens starkaste gren, vilket gör att fler och fler föräldrar prioriterar mat på bordet före bio- eller teaterbesök. Det är en realitet i dag.
Kultur är en tillväxtfaktor. Det visar inte minst Umeå, som vid sidan av de tre storstäderna är en kommun som växer kraftigt mycket tack vare att kommunen haft ork och politisk ryggrad att ta beslut för att främja ett billigt kulturutbud och en bred mångfald. Det har gjort att Umeå har en konkurrensfördel vid nyetablering av företag, vilket gör att man lättare kan attrahera nya kommunmedborgare och företag till kommunen.
Satsningar på kultur är alltså också en konkurrensfördel, men vi får inte glömma de kommuner som av olika skäl, oftast ekonomiska, inte orkar i dag. De starka kommunerna kan satsa på ett bra kultur- och fritidsutbud, men
för många kommuner gäller det först och främst att säkra skola, vård och omsorg.
Kommuner och landsting har inte fått verktyg av den borgerliga regeringen för att möta den starka nedgången i kriser och omställningar i samhällsekonomin utan måste panikbromsa. Det har i många kommuner drabbat verksamheten på kultur- och fritidsområdet. Man gör det av nöden, men tyvärr svältföder man sig själv.
Detta är också något som vi som riksdagspolitiker måste ha med oss. Vill vi att alla ska ha förutsättningar för mångfald och ett rikt kulturutbud?
Vi socialdemokrater menar att det handlar om prioriteringar av våra gemensamma resurser. Det handlar också om solidaritet mellan kommuner och mellan landsändar. Regeringens förslag om att med statliga medel subventionera de rikaste kommunerna med 1 miljard verkar inte klokt i detta sammanhang. Det går inte i rätt riktning. Förslaget ökar bara spänningarna i landet, och det är inte kulturlivet i Sverige betjänt av någonstans.
Herr talman! Vi har ett antal reservationer. Vi föreslår fortfarande en djupare utvärdering av Skapande skola. Vi är fullt medvetna om att Skapande skola har gett ett stort mervärde för många skolor och många elever. Vi vet också att under de verksamhetsår som har gått sedan Skapande skola infördes har många barn fått ta del av detta. Det har varit berikande för många barn och skolor. Men vi vet också att långt ifrån hälften av alla berörda elever har kunnat arbeta med olika Skapande skola-aktiviteter.
Eftersom det här är en satsning inom ramen för skolan anser vi att detta inte är acceptabelt. I skolan ska alla ha samma möjligheter. Det måste vara inriktningen. Därför vill vi nogsamt ta reda på hur det faktiskt ligger till, och då krävs det en rejäl utvärdering av Skapande skola.
Nu ska Myndigheten för kulturanalys göra detta till slut i en utvärdering som vi hoppas mycket på. Men för att sätta tryck även härifrån vill vi med kraft betona att detta är mycket viktigt, också för att politiken ska kunna rikta in insatser där det har gått fel. Handlar det bara om pengar, eller är det administrativa saker som gör att så många inte kan ta del av denna satsning?
Vi har en reservation om utredning av musik- och kulturskolan. Musik- och kulturskolan är grunden för mycket. I eftermiddag debatterar vi ett betänkande som handlar om kultur och kreativa näringar. Många av de företag som växer fram inom denna bransch har sitt ursprung i att man har deltagit i musik- och kulturskolan på ett kreativt sätt och utan krav.
Vi vet att skillnaderna i dag ökar. Prisbilden ökar också; skillnaderna i avgifter ökar. Det gör att många inte kan delta. Alltför många mindre kommuner, jag tror att det är elva stycken, har inte någon musik- och kulturskola. Några räddar det genom att ha en bra folkbildningsverksamhet vid något av studieförbunden. Men det tar inte bort vårt ansvar. Ger vi alla kommuner samma förutsättningar?
Vänsterpartiet har en reservation om att lagstifta om musik- och kulturskola. Det tycker vi inte är riktigt rätt väg att gå, speciellt inte om den borgerliga regeringen ska skriva propositionen. Då tror vi att det kan gå fel. Det handlar i huvudsak om ekonomiska styrmedel och att man stärker kommunernas ekonomi. Vi avfärdar dock inte idén. Kanske kan det tas upp igen efter ett kommande regeringsskifte.
Jag har varit inne på avgifterna i musik- och kulturskolan. Vi ser med stor oro på att alla barn inte ges samma förutsättningar. I och med den ökande arbetslösheten har alla föräldrar inte ett jobb att gå till. Många ensamstående klarar inte avgiften på 500 kronor och uppåt. I vissa kommuner är avgiften uppemot 2 000 kronor.
Det handlar naturligtvis om en gallring för att minska kön, men detta bådar inte gott inför framtiden. Kommer det att innebära att vi får färre företag inom branschen kultur och kreativa näringar? Minskar detta kreativiteten? Givetvis. Får man inte möjligheterna blir det så.
Vi har en reservation om samlingsplatser för unga. Det handlar också om kommunernas förutsättningar. Fritidsgården ger en fantastiskt bra möjlighet att träffas på neutral mark, speciellt i bostadsbristens Sverige när trångboddheten smyger sig på. Det är inte lätt att vara hemma och slåss om utrymmet med många syskon i en tvåa eller trea, Framför allt gäller det i storstadens ytterområden. Då är fritidsgården en oas för barn och unga att träffas på.
Vi har en reservation om stöd till föreningar för unga. Vi ser föreningslivet som ett bra forum för att hålla unga borta från kriminalitet och grov brottslighet. Får man in en ung person i en förening är risken att denne ramlar in i vandalism eller annan brottslighet betydligt mindre.
Även mindre föreningar borde därför kunna ta del av Ungdomsstyrelsens stöd. Detta behöver man titta över, framför allt med tanke på den främlingsfientlighet och islamofobi som byggs upp runt om i landet. Föreningar är en mycket bra möjlighet att hålla barn och unga borta från brottslighet. Därför har vi denna reservation.
Avslutningsvis: Tillgången till kultur och möjligheten att utöva och ta del av kulturverksamhet är inte lika för alla ungdomar. Den största och växande tillgången finns i storstadsregionerna, men av ekonomiska skäl kan inte heller alla unga där ta del av detta.
Kommunernas förutsättningar att tillhandahålla kultur- och fritidsverksamhet för alla barn och unga är en stor fråga även för rikspolitiken.
(Applåder)