Fru talman! Handledarutbildning, eller introduktionsutbildning för privat övningskörning, blev obligatorisk 2006. Utan att veta antar jag att införandet grundades på tanken att övningskörningen i sig skulle bli säkrare och att detta i förlängningen skulle bidra till ett minskat antal trafikolyckor och därigenom ökad trafiksäkerhet. Resultatet har inte blivit det förväntade, om nu det jag nyss nämnde var målsättningen.
Statistiken visar att unga bilförare fortfarande är de mest skadedrabbade. Antalet personer som omkommer i trafiken har minskat trendmässigt sedan 1990, men sedan 2020 har nivån varit i stort sett oförändrad. Antalet individer som skadas i trafiken har också minskat, men den minskningen har pågått sedan början av 2000-talet.
Om man bläddrar vidare i statistiken ser man att antalet skador och utbetalda skadeersättningar ökar. Det talar för att den obligatoriska utbildningen har haft liten eller ingen effekt och inte har inneburit någon konstaterad förbättring när det gäller övningskörningen, vilket även Transportstyrelsen framhåller.
Efter samtal med personer som genomgått handledarutbildningen är den samlade uppfattningen att utbildningen upplevs som tämligen meningslös. Möjligen kan utbildningen och innehållet i den skilja sig åt mellan olika delar av landet, men det förändrar inte bilden att kravet är av ringa värde för såväl körkortsaspiranten som handledaren. Därigenom framstår det som ett mindre värdefullt instrument för ökad trafiksäkerhet.
Som nämnts här i talarstolen kuggas allt fler på förarproven. Över hälften av förarna underkänns på uppkörningen. Statistik visar att sex av tio kuggar, ofta på grund av bristande utbildning och förberedelse. Det framhålls att detta särskilt gäller dem som övningskör privat. De vanligaste felen inkluderar dålig planering, bristande samspel i trafiken och felaktig hastighetsanpassning.
Fru talman! Det obligatoriska kravet på handledarutbildning har medfört ökade kostnader samtidigt som det inte har höjt kompetensen hos den som ska klara förarprovet. Kravet har även skapat trösklar med minskade möjligheter till träning för den som vill övningsköra privat.
Nu slopas kravet, och vi öppnar för ökade möjligheter för fler att handleda den som vill övningsköra. Det är ju väl känt att övning ger färdighet, så det vill vi uppmuntra.
Det ökade antalet underkända förarprov tyder på brister i kunskap om kraven för ett godkänt förarprov. Uppenbart finns ett behov av en ökad professionell vägledning, vilket några talare före mig har varit inne på. I vissa länder är det numera inte tillåtet med privat övningskörning, till exempel i Danmark och Tyskland. Som också har nämnts är förarutbildning förenad med kostnader, och ett framtida hinder för privat övningskörning är inte en fråga för dagens debatt utan mer en personlig reflektion. Måhända är det något som bör beaktas i en framtida översyn av övningskörning för B-behörighet.
Fru talman! Med detta sagt är regeringens proposition en välkommen förändring, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)