Fru talman! Enligt arbetsmarknadsminister Johan Pehrson har arbetslösa det för fett, och de ska flytta dit jobben finns även om det splittrar familjer. Pehrson verkar inte veta att arbetslösa faktiskt söker i genomsnitt fem till åtta jobb per månad och att det redan i dag ställs krav på att man ska ta lämpliga arbeten och flytta när behovet finns.
Det är inte heller särskilt fett att vara arbetslös; den genomsnittliga nettoersättningen från a-kassan 2022 var 13 117 kronor. Hur menar Pehrson att en sådan inkomst är fet, med tanke på att den faktiskt ligger under gränsen för relativ fattigdom enligt EU:s definition?
Varför väljer arbetsmarknadsministern inte att sluta hetsa mot dem som är arbetslösa och i stället satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns?