Fru talman! Folkbildning, utbildning och bildning är områden som berör varandra i dag och gemensamt bidrar till att människor utvecklas och växer. De får möjlighet att påverka sin livssituation. De utjämnar utbildningsklyftor, och de höjer bildningsnivån i samhället.
Folkbildningen har traditionellt omfattat fyra grenar, nämligen folkbibliotek, folkhögskolor, föreläsningsföreningar och studieförbund. Men det är bara folkhögskolor och studieförbund som får statsbidrag.
Statligt stöd till folkbildningen har lämnats sedan folkbildningen startade på 1800-talet. Under efterkrigstiden byggdes folkbildningen ut i snabb takt, och den nioåriga grundskolan infördes och gymnasieutbildningarna utvecklades. Andra skolreformer genomfördes. Det ändrade också förutsättningarna för folkbildningen. Den kunde starta på en högre nivå, och den kunde också möta nya behov. Även folkhögskolorna expanderade kraftigt under denna tid.
Folkbildningen har sedan sin framväxt, alltid tillsammans med folkrörelserna, spelat en viktig roll för svensk demokrati. Ett par decennier efter den allmänna folkskolans införande på 1840-talet inrättades de första folkhögskolorna i Sverige, och i dag finns 150 folkhögskolor i landet. Drygt 100 av dessa är knutna till nationella folkrörelser, lokala och regionala organisationer. Landsting driver drygt 40 folkhögskolor.
Folkhögskolornas metodik och pedagogik skiljer sig från grund- och gymnasieskolorna, och det gör att folkhögskolorna fungerar som ett värdefullt komplement till den vanliga skolan för de elever som av olika anledningar inte har avslutat sin utbildning i den vanliga skolan.
Folkhögskolan är en utbildningsform med stor frihet och självständighet. Den är fri att lägga upp utbildningsplaner och att anställa de lärare den behöver. Den har en framgångsrik lärandemiljö med exempelvis anpassad studietakt för dem som vill ha det. Det är en kreativ miljö att studera i. Dessutom finns utrymme för individuellt, självstärkande arbete och social stöttning - för att nämna några av de faktorer som gör folkhögskolorna så framgångsrika.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor
Studieförbunden växte fram under 1900-talet och erbjöd ett brett utbud för dem som ville utbilda och utveckla sig på sin fritid. I dag är tio studieförbund statsbidragsberättigade via Folkbildningsrådet.
Studieförbunden har verksamhet i landets samtliga kommuner genom 180 lokalavdelningar. För att inse omfattningen av studieförbundens verksamhet kan jag nämna att 1,8 miljoner deltagare går i 280 000 studiecirklar varje år. Det är imponerande.
Folkbildningens särart är ett begrepp som ofta återkommer i diskussionerna. Det handlar om frihet, frivillighet och en annorlunda pedagogik - om man jämför med det vanliga utbildningssystemet. Och det är den idémässiga grunden, pedagogiken och självständigheten som ger folkbildningen en sådan särställning.
Fru talman! Dagens betänkande, KrU8, handlar om vissa folkbildningsfrågor med utgångspunkt i tio motioner från den allmänna motionstiden. Motionerna rör bland annat digital folkbildningssatsning, arbetsförberedande etableringskurs vid folkhögskola, föräldralyft som gäller skolan, kvalitetssäkring av folkbildningen, risk- och väsentlighetsanalys samt ensamkommande barn och ungdomar på folkhögskola. Det är totalt tio motioner.
Som med allt annat i samhället finns också inom folkbildningen behov av förändring och utveckling. För folkbildningen innebär det att till exempel Statskontoret ska genomföra en utvärdering av folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet. Utvärderingarna ska ge svar på i vilken utsträckning syftena med statens stöd till folkbildningen uppnås.
En översyn av förordningen om statsbidrag till folkbildningen pågår också inom Regeringskansliet. Folkbildningsrådet sammanställer årligen en övergripande redogörelse för folkbildningens effekter som en del av sin årsredogörelse.
Mot bakgrund av detta, fru talman, yrkar jag avslag på samtliga motionsyrkanden och bifall till förslaget i KrU8.
(Applåder)