Fru talman! Vänsterpartiet kritiserar varje brott mot de mänskliga rättigheterna oavsett var eller när de begås eller med vilka motiv de begås. Vi vill se en rättvis och jämlik värld där alla människor har samma möjligheter att leva det liv de vill. Där kan vi alla människor leva i frihet från fattigdom, frihet från orättvisor, frihet från våld, frihet från rasism, frihet till våra kroppar och till vår kärlek och frihet att se våra barn växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd de behöver för att bli det bästa de kan. Vi vill att alla människor ska kunna ha ett bra arbetsliv där de förverkligar sig själva och får en god lön och pension.
Varje människas frihet hänger samman med alla människors frihet och med ett samhälle som tillåter och gör den möjlig. Det är i rättvisa och jämlika samhällen som människors frihet växer sig som starkast.
Vår solidaritet är lokal och global. Det är därför vi driver en politik för att kapitalismen, patriarkatet, rasismen och utsugningen av vår jords resurser ska få ett slut. Det är först då vi når ett samhälle som är till för alla och där allas mänskliga rättigheter är tillgodosedda.
Vi har flera viktiga motioner och yrkanden som handlar om eller leder till uppfyllandet av de mänskliga rättigheterna, även om de inte har hamnat i detta betänkande eller ens på utrikesutskottets bord. Jag väljer att här lyfta fram några av dem för att visa att det krävs många beslut för att man ska uppnå FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Vår motion om skatteflykt handlar om mänskliga rättigheter. När människor och företag smiter från att betala skatt får vi nämligen in mindre resurser till välfärden, som finns till för alla och inte bara några få. Välfärd säkerställer bland annat rättigheterna nr 22, 25, 26 och 27 som handlar om rätt till social trygghet, hälsa, goda livsvillkor, utbildning och kultur. Uppskattningsvis går Sverige årligen miste om 40 miljarder kronor, visar forskning från Berkeleyuniversitetet. I världen pratar vi om avsevärt större summor än så. Det skulle kunna bli mycket välfärd för de pengarna. Dessvärre verkar de flesta andra partier anse att det är rimligt att de som redan har mycket ska kunna begå skattebrott näst intill helt riskfritt. De partierna vill nämligen exempelvis inte införa land-för-land-rapportering.
Vårt yrkande om att svenska företag måste följa human rights due diligence handlar om mänskliga rättigheter. Human rights due diligence innebär att svenska företag som etablerar sig i andra länder ska se till att de anställda har sjysta arbetsvillkor, rätt att ansluta sig fackligt och sjysta löner som går att leva på - precis som det står i artikel 23 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I dag vet vi att så inte är fallet. Sömmerskor arbetar under usla förhållanden till usla löner. Barn och ungdomar arbetar i gruvor där metaller till våra batterier utvinns. Bra villkor och löner som ger ett skäligt liv skulle lyfta en betydande andel ur fattigdomens klor. Dessvärre tycker de flesta andra partier att det är rimligt att svenska företag utnyttjar fattiga människor och gör ännu större vinster på deras bekostnad, då de inte vill införa human rights due diligence.
Vår motion om att Sverige absolut inte ska få exportera vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter eller som är odemokratiska handlar om mänskliga rättigheter. Två rapporter i rad har visat att Sverige exporterar till orimliga länder efter att den nya lagen, som säger att Sverige inte borde exportera till sådana länder, trädde i kraft. Filippinerna, vars president infört system där narkotikalangare mördas utan rätt till rättegång, och den saudiledda koalitionen som bombar Jemen sönder och samman är bara ett par exempel. Dessvärre anser de flesta andra partier inte att Sverige ska ha allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som ett absolut hinder för vapenexport.
Fru talman! De mänskliga rättigheterna kom under många år fler tillgodo i ett större antal länder, men på senare tid har vi sett hur människors liv och utrymme inskränkts alltmer. Under den pandemi som pågår just nu har dessvärre vissa regimer passat på att införa lagar och regler som inte kan ses som annat än en attack på de mänskliga rättigheterna. Detta sker i en tid då de är viktigare än någonsin förr. Det sker inte enbart i länder som kan sägas ligga långt bort, utan även länder nära Sverige är drabbade.
Den pågående coronapandemin kräver exceptionella åtgärder. Samtidigt får aldrig försöken att stoppa smittspridningen bli en ursäkt för auktoritära ledare att inskränka de mänskliga rättigheterna. Hur olika länder agerar under den pågående krisen kommer att påverka miljontals människors demokratiska fri- och rättigheter under lång tid. Därför är det extra viktigt att stå upp för demokratiska principer och värderingar och att värna rättsstaten.
Låt mig ge några exempel på vad medier och Amnesty rapporterar att länder och stater har hittat på medan denna pandemi härjar:
I Kenya blev en 13-åring skjuten på sin balkong av poliser som skulle upprätthålla utegångsförbudet. I Indien tvingades migrantarbetare som stod utan jobb att gå långa sträckor för att komma hem, då tåg och bussar inte längre gick. Vid provinsgränserna sprejades de med kemikalier som kan ge hud, ögon- och lungskador. En läkare i Ryssland fängslades kort efter att han gått ut med att landet brustit i sina förberedelser inför pandemin. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har gett säkerhetstjänsten tillåtelse till massövervakning i kampen mot coronavirusets spridning. Paraguays inrikesminister har berömt polisen när de förnedrat och filmat människor som brutit mot utegångsförbudet. Under karantänstiden har polisen i Filippinerna av president Duterte fått uppmaningen att skjuta skarpt mot dem som anses vara bråkmakare. Romska bosättningar i Slovakien och Bulgarien har satts i tvångskarantän. Flera länder, liksom stater i USA, passar på att införa lagar som inskränker kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna kroppar genom att införa abortförbud. I utegångsförbudets spår följer att kvinnor och barn utsätts för än mer våld i hemmet.
Fru talman! I dag väljer jag att yrka bifall till reservation 7. Den handlar om demokrati och det civila samhällets krympande utrymme.
Civilsamhället har en central roll i demokratiska system och för den demokratiska utvecklingen. Det fungerar som både vakthund och visselblåsare när övergrepp har begåtts, rättigheter kränkts eller utvecklingen är på väg åt fel håll. Det fungerar som ansvarsutkrävare när det gäller utlovade reformer och beslut men också som informationskälla för såväl befolkningen inom ett land som omvärlden. I vissa fall erbjuder civilsamhället tjänster och funktioner som staten inte klarar av att leverera. Under denna pandemi då vissa ledare inför sanktioner som kränker de mänskliga rättigheterna mer än tidigare behövs civilsamhället än mer.
Civilsamhällesorganisationer runt om i världen kämpar för att människor ska slippa få sina rättigheter kränkta, och de aktörerna behöver få fler verktyg, fler plattformar och ytterligare medel för att kunna förändra till det bättre. Det är de som många gånger står i frontlinjen för att värna människor som drabbas orättfärdigt under coronavirusets framfart.
Tillsammans kan vi människor ändra den nuvarande världsordningen och skapa ett samhälle som är till för alla och där allas mänskliga rättigheter är tillgodosedda. Det handlar helt enkelt om en värld för alla, inte bara för de rikaste.