Herr talman! Ja, den regionala röran har det talats väldigt mycket om. Den regionala röran har flera olika betydelser. En handlar om den länsindelning vi har som styr landstingen, kollektivtrafiken i landet och länsstyrelsernas indelning. Den frågan har, som Andreas Norlén var inne på, diskuterats inte bara under denna mandatperiod utan under de senaste 30-40 åren. Man har insett att 1634 års länsindelning kanske inte svarar mot de behov som finns i dagens samhälle.
Jag brukar uttrycka det på detta vis: Jag bor i den församling där Axel Oxenstierna är begravd, nämligen i Kafjärdens församling i Sörmland. Jag åker förbi hans grav varje gång jag ska hem. Trots det tycker jag inte att han har rätt att sätta busspriset, men det är faktiskt det han gör. Det är klart att jag har försökt göra någonting åt detta, men det verkar politiskt omöjligt att komma fram. Det är liksom så att de som för tillfället är i opposition inte tycker att en sittande regering, oavsett färg, ska få den triumfen: att göra någonting åt Axel Oxenstiernas värv. Vi får alltså leva med hans länsindelning.
När jag nu tar upp röran handlar det mer om den administrativa utformningen: hur den regionala makten ska utövas. Vi har en länsstyrelse som har blivit alltmer urvattnad, med en landshövding som i dag inte är hövding över mycket mer än ett hundratal tjänstemän som egentligen i huvudsak har granskande funktioner. Vi har landsting som mest har ägnat sig åt sjukvård. På sina håll i landet har vi haft regionförbund som har varit samverkansförbund mellan landsting och kommuner, som har fått en del makt från landstingen och länsstyrelsen. Vi har haft länstrafikbolag som formellt ofta har legat under landstinget men de facto varit kommunalrådens egen lekstuga. Vi har haft kommunalförbund för samverkan inom olika delar, allt detta i samma geografiska enheter. Det är den regionala röran.
Jag tycker att det är väldigt bra att vi nu får en symmetrisk indelning över landet av hur ansvaret ska vara. Det är väldig förvirrande att ansvarsfördelningen i vissa län ser ut på ett vis och i andra län på ett annat vis. Jag tycker att steget att samordna det här och att lägga det regionala utvecklingsansvaret huvudsakligen under det folkvalda organet är rimligt.
Det argument som Andreas Norlén, som en sann konservativ, använder är ju argumenten som man hade för Överståthållarämbetet: Huvudstaden är speciell, och kungen och regeringen måste särskilt övervaka den. Jag tycker att stockholmarna ska ha samma demokratiska rätt som övriga landet till makten över var gator och vägar byggs i deras områden. Gotland har också en särskilt betydelse för totalförsvaret, så de argument för totalförsvaret som finns kan nog användas runt Kalixlinjen lika väl som för Gotlands försvar. Jag menar att argumenten för att göra en symmetrisk ansvarsfördelning över hela landet väger över.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar
Däremot delar jag Andreas Norléns oro över länsstyrelsernas alltmer anorektiska situation och menar att staten borde överväga om de här gigantiska myndigheterna som täcker hela landet alltid är bäst utformade för att sköta samhällsangelägenheter. På 70-talet hade Centerpartiet slagits för decentralisering och att staten skulle lägga ut makten mer regionalt. Jag får väl vara en 70-talscenterpartist och säga: Krossa en del av de statliga jättemyndigheterna, och lägg ut makten på länsstyrelserna! Jag tror att den offentliga makten på det viset bättre skulle utformas på ett sätt som passar varje län och region.
Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag.
Jag vill, lite okonventionellt, avsluta med att säga att jag vet att om inte Stockholms väljare ger mitt parti oerhört många röster och dessutom kryssar Björn von Sydow väldigt mycket finns det en risk för att Björn von Sydows nästa anförande blir hans sista här i kammaren. Jag vill säga att det har varit en stor förmån att arbeta tillsammans med dig, Björn - en person som har varit både statsråd, talman och annat. Tack så mycket!
(Applåder)