Herr talman! Det var Maud Olofsson som tog upp det här med att ge dem verktyg när de blir arbetslösa. Vi ser en stark tillströmning till fas 3 när de blir inlåsta. Det är det vi ser. Det är väl inget verktyg? Man har alldeles för lite utbildningsinsatser inom både fas 1 och 2. Det är konstaterat, så hävda inte att regeringen har satt dit verktyg för att klara det här!
Branschforskningsprogrammen var oerhört viktiga för oss i Gävleborg. Vi hade dem på papperssidan och på stålsidan. Vad gäller träförädlingen, som är så viktig i Gävleborg, behöver vi ett samarbete mellan staten, näringslivet och parterna som finns i näringslivet som gör att vi kan få mer tillämpad forskning, så att man kan forska på logistik, produkter, energianvändning och processer. Det är jätteviktigt! Då kan vi inte bara säga att vi stöder dem generellt. Kalla det för en punktinsats! Det är jättebra grejer, men gör det då!
Fortfarande är det så, Maud Olofsson, att de människor som finns där i Norrsundet känner sig utlämnade. Maud Olofsson har inte ens besvärat sig med att åka dit och prata med dem. Bara en sådan grej! Maud säger att regeringen sköter detta med generell politik. Men visa lite intresse! Förra gången hade vi en interpellationsdebatt om Arizona Chemical. Där finns också en risk. Men Maud Olofsson säger: Nej, vad då? Vi har en generell politik.
Hur är det med jobben i Sandarne? Hur kommer det att bli med dem? Visa lite intresse för industrin i Gävleborg! Låt staten vara med och utveckla program för Gävleborg!