Herr talman! Frågan riktas till kulturministern.
I måndags besökte jag kulturskolan i Lessebo i Kronobergs län och fick möjlighet att delta i planeringsmöte med engagerade lärare som höll på att planera en skolkonsert där elever utifrån olika kunskapsnivåer skulle få visa upp sig. Musiklärarna där kände en osäkerhet inför framtiden, och den delar de med fler i Sverige. De gav uttryck för en oro att kommuner i kärvare tider och med begränsad ekonomi kommer att ställa barn med särskilda behov mot barn med behov av att få lära sig spela instrument.
Vilken argumentation kan ministern skicka med som ett budskap om varför kulturens uttryck i form av bild, dans, drama och musik tillgodoser ett särskilt behov för barnen?