Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet om straffrättsliga frågor som handlar om många av de frågor som berör väldigt många människor ute i samhället som utsätts för brott eller som känner någon som har utsatts för brott. Och de som utför brotten berörs givetvis i allra högsta grad av den debatt som vi har i dag, de beslut som vi fattar och det som regeringen slutligen väljer att gå vidare med.
Det finns ett antal tillkännagivanden i detta betänkande, som baseras på stöd från Sverigedemokraterna, där vi riktar uppmaningar till regeringen att göra vissa saker. Många av dessa tillkännagivanden är sådana som vi har gjort tidigare i denna kammare. Vi har valt att återigen rikta tillkännagivanden till regeringen eftersom vi upplever att det inte är någon riktig styrfart i rättspolitiken och på just det straffrättsliga området från regeringens sida. Det kanske beror lite grann på att det är just oppositionen i Sveriges riksdag som många gånger riktar tillkännagivanden till regeringen som föranleder att regeringen faktiskt gör någonting i slutändan. Men det är också högst motvilligt som regeringen gör just detta.
Tro det eller ej, men vi kan från denna talarstol säga att vi ska skärpa straffen, men vi kan mena helt olika saker beroende på vilket parti vi tillhör. När vi sverigedemokrater säger att vi vill skärpa straffen menar vi att det ska vara en konsekvens för den dömde och en upprättelse för den som har blivit utsatt. Men när en socialdemokrat säger att man vill skärpa straffen menar man att det ska vara en konsekvens för den dömde men också en möjlighet för den dömde. Det är dessa olika betoningar som vi har och som ofta leder till att vi har så olika uppfattningar om straffen är tillräckliga eller inte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor
När Socialdemokraterna väljer att skärpa straffen gör de det med betoning på att den dömde ska få en möjlighet att bli en bättre människa och bortser allt som oftast från brottsofferperspektivet. Det är det som jag tror att allmänheten stör sig på. Människor upplever alltför ofta att väldigt grovt kriminella kan begå mycket allvarliga brott men att straffrabatter, mängdrabatter och möjligheter inkluderas för den dömde medan man bortser från rätt till upprättelse för den som har blivit utsatt för brottet.
Där går skiljelinjen i rättspolitiken och i straffpolitiken. Det tror jag är viktigt att poängtera när det från talarstolen låter som att den rödgröna regeringen vill skärpa straffen. Man ska inte bli förvånad över att man blir besviken i slutändan om man vill se tydligare konsekvenser för dem som begår mycket allvarliga brott.
För att komma till rätta med detta krävs det givetvis att vi har en regering som betonar upprättelse för brottsoffren och prioriterar ned möjligheterna för dem som har begått allvarliga brott att i slutändan bli bättre människor. Vi måste alltså titta på hur vi skärper straffen så att de också inkluderar en större del av upprättelse för brottsoffren och blir en större samhällelig markering mot det som är allvarliga brott.
I detta betänkande har vi sverigedemokrater, precis som flera andra partier, väldigt många reservationer som handlar om att vi vill gå vidare med tydligare kriminaliseringar som leder just till allvarligare konsekvenser för dem som begår brotten. Det handlar till exempel om det som har tagits upp i flera debatter, alltså deltagande i kriminell organisation. Där talar man fortsatt om djurrättsaktivister. Men jag skulle vilja kalla dem för djurrättsterrorister. Det är nämligen detta som definierar denna grupp. Det är inte omtanken om djuren som definierar denna grupp av individer utan arbetsmetoderna, och det är terrorism som dessa individer ägnar sig åt. De vill genom våld, hot och skrämsel påverka legala näringar.
Vi har i det förra betänkandet ett tillkännagivande till regeringen om detta, där vi också poängterar att vi kanske behöver kolla just på deltagandebrottet för att rättsväsendet ska få möjlighet att komma åt dessa individer. De har kanske begått många enskilda brott med ett lågt straffvärde. Men sammanhanget gör att det blir mycket allvarliga konsekvenser för dem som utsätts. Då ska de många brott med lågt straffvärde kunna ses just i sitt sammanhang och leda till att rättsväsendet får större muskler att gå efter en högre straffskala för att komma åt individer som kanske är svårare att identifiera för enskilda brott men som i ett tydligt sammanhang ingår i den kriminella verksamheten.
Just deltagandebrottet tror jag är mycket viktigt för att komma åt djurrättsterroristerna och skapa upprättelse för de näringar som utsätts för denna verksamhet.
En annan mycket tydlig skiljelinje i detta betänkande framgår av Sverigedemokraternas reservation 49 som gäller just livstidsstraffet och det som vi har valt att kalla för förvaringsdom, som finns i bland annat Norge och Danmark i olika former. Vi i Sverige saknar förmåga att hålla kvar personer i anstalt för brott med ett tidsbestämt straff, trots dessa personers historik och tydliga tecken på återfall i brott. Det kan handla om ideologiskt motiverade terrorister som begår brott med ett visst straffvärde som är tidsbestämt men som vid tiden för frisläppande riskerar att begå mycket allvarliga brott. Det måste finnas en möjlighet för rättsväsendet att hålla kvar dessa individer i anstalt, precis som man kan göra i Norge och i Danmark.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor
Än så länge är det bara Sverigedemokraterna som ser att detta behov finns. Det kan gälla upprepade kvinnomisshandelsfall, där vi har många tydliga exempel på hur det brister i vårt samhälle. Män kan misshandla ihjäl kvinnor och komma ut efter ett tidsbestämt straff och sedan misshandla ihjäl kvinnor igen, igen och igen. Trots att man från kriminalvårdens sida vet att det finns en stor återfallsrisk för dessa personer släpps de ut - med Socialdemokraternas politik med till och med tvåtredjedelsfrigivning.
Här går en väldigt tydlig skiljelinje. Sverigedemokraterna presenterar för Sveriges riksdag förslaget om just förvaringsdom som en möjlighet att säkerställa att inga farliga individer släpps ut i samhället och begår nya allvarliga brott som drabbar oskyldiga människor.
Fru talman! Det blir den reservationen, reservation 49, jag väljer att yrka bifall till i den här debatten.