Fru talman! Jag imponeras inte direkt. Jag förväntade mig mer.
Det sägs att UD:s konsulära stöd ges på ett likvärdigt sätt och att det är lokal lagstiftning som gäller. Men det kommer inga fördömanden, trots att man kan göra det. Det behöver inte lokal lagstiftning från Israel styra. Man tror mer på folkmordsstaten än på nio svenska medborgares vittnesmål där de gång på gång berättar för ambassadpersonalen vad de utsätts för.
Jag undrar över en sak, ministern. Avrådan gäller också andra delar av världen, eller hur? Vad skulle hända om Ryssland skulle tillfångata svenskar med humanitär hjälp till Ukraina och tortera dem? Skulle man vara tyst då? Skulle man respektera den ryska lagstiftningen när det gäller att fördöma kidnappningen och misshandeln?
Ministern accepterar helt enkelt Israels förnekande av vår misshandel. Om man kan förneka vår misshandel visar det bara att man absolut kan förneka även de våldtäkter och den tortyr som palestinierna får leva med, eller inte.
Vi svenskar fick smaka på den palestinska verkligheten, men vi släpptes ut. Tusentals palestinier har i dag sin verklighet i samma fängelse och på andra ställen med en livslång dom utan att de har fått en chans till rättvisa.
Jag kan berätta för ministern att vi i det ökända fängelset hittade spår av de palestinier som sitter där. Vi hittade ett brev från en ungdom som hade suttit i administrativt förvar i sex månader och som saknade sin mamma. Han hade fängslats utan bevis, utan dom. Han hade bara fängslats. Så är det för tusentals palestinier. De är helt enkelt kidnappade av den israeliska staten.
I ett annat brev som hittades beskrevs att de skulle lämna cellen två dagar innan vi kom till fängelset. De var alltså i samma celler som vi. Själv hittade jag ett böneband gjort av bröd. Samma sorts böneband såg jag ett par dagar senare på frigivna kidnappade palestinier, när några av dem fick lämna.
Jag vill ändå ställa en fråga. Jag undrar nämligen varför ministern anser sig ha rätt att definiera att Israel enligt krigets lagar har rätt att attackera oss. Vad är det som ger ministern rätt att säga att Israel hade rätt att attackera oss när vi var på internationellt vatten med humanitär hjälp, civila och fredliga?
Det går helt emot till exempel FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, som menar att det inte finns något lagligt i att vi attackerades. Tolkar ministern lagarna som hon vill, eller är det Israels tolkning som gäller?