Fru talman! Jag höll på att säga att jag ber om ursäkt för att jag går upp i talarstolen igen. Jag lovade ju för en stund sedan att det var mitt sista anförande tidigare, men sedan händer det saker som man inte är riktigt förberedd på.
Den höst vi hade i kulturutskottet var ur kultursynpunkt inte särskilt rolig eftersom vi ägnade oss åt hyressättning av fastigheter, pris- och löneomräkning, produktivitetsavdrag och pensioner. Det finns ju annat som man hellre vill ägna sig åt än just de här ekonomiska teknikaliteterna. När det gäller pris- och löneomräkningen fick vi dock en väldigt fin utredning av riksdagens utredningstjänst - alldeles utmärkt. Vi har fått goda genomgångar även på de andra delarna här.
Det var väldigt intressant att nu höra Tasso Stafilidis gå upp och prata i sju minuter för ett särskilt yttrande när han hade kunnat tala för en reservation om att gå fram med ett tillkännagivande till regeringen. Det är väl rimligen så att ett tillkännagivande i det här sammanhanget är starkare än ett särskilt yttrande, även om det pågår en utredning inom Kulturrådet. I så fall hade de ju fått en signal, om Vänsterpartiet hade stött den här reservationen, om att riksdagens majoritet faktiskt går på den här linjen. Det vet vi egentligen inte nu.
Det var ett läge i utskottet då det såg ut som om vi skulle få fram en majoritet som gick emot Socialdemokraterna, alltså regeringsförslaget, men sedan hände någonting mellan två sammanträden som gjorde att det blev ett särskilt yttrande i stället för ett tillkännagivande.
För att riktigt markera detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen i det här betänkandet.