Fru talman! Jag vill tacka Pierre Schori för svaret
på min interpellation.
Biståndsministern och jag är helt överens om att
minorna utgör ett mycket stort problem för befolk-
ningen i de drabbade länderna. Att minorna kan ring-
as in och att minorna röjs är ofta en förutsättning för
återuppbyggnad och återinflyttning i ett krigshärjat
land. Det kräver ett långsiktigt arbete långt efter det
att fredsavtalen är slutna och världens intresse för
området har svalnat. Jag hoppas också att vi är över-
ens om att stödet till minröjning, till information om
minfara och till alla minoffer måste öka.
Det gläder mig att en minsamordnare har anställts
på Sida. Man har talat om det under en längre tid.
Men hur långt har arbetet med policydokumentet
kommit? Det har ju också utlovats ett sådant. Jag tror
att det är mycket viktigt.
Det är riktigt som Pierre Schori säger att Sveriges
stöd är betydande i en internationell jämförelse. Sidas
bistånd om 133 miljoner kronor under 1998 är bra.
Men det är också värt att notera att Norges stöd till
minröjning uppgår till ungefär 180 miljoner norska
kronor per år. Vi är inte världsbäst på det här områ-
det. Jag tror att vi kan göra mycket mer än vad vi gör.
Biståndsministern säger också att den internatio-
nella konventionen mot personminor kommer att leda
till ökat bistånd till minröjning och minoffer. Det tror
också jag. Men hur blir det här i Sverige? Vi hade
133 kronor för den här verksamheten under 1998.
Enligt uppgift kommer stödet under 1999 att minska.
Det är väldigt olyckligt, eftersom det är samma år
som konventionen träder i kraft. Hur är planerna för
Sidas del de följande åren, Pierre Schori? Hur är
budgeten då?
Statens räddningsverk har beslutat att i samarbete
med Försvarsmakten bygga upp en verksamhet för att
lokalisera och röja minor. Räddningsverket har be-
slutat att beställa en prototyp av Biosensor Applica-
tions konstgjorda hundnos för att lokalisera minfäl-
ten. Det stöder också FOA:s forskning om min-
sprängämnenas s.k. molekylvandring, och det genom-
för tester av Bofors mekaniska minröjningssystem
Mine-Guzzler.
För att snabbt kunna öka sin minröjningsförmåga
hemställde Räddningsverket i januari 1999 hos rege-
ringen att få omdisponera 10 miljoner kronor - det
gällde alltså inte att utöka budgeten utan att omdispo-
nera inom sin egen budget - till fördel för minröj-
ningsverksamheten. Denna hemställan låg helt i linje
med den analys som visade på minskat invasionshot
och ökat behov av internationella insatser, också från
Räddningsverkets sida.
Nu har regeringen föreslagit att Räddningsverket
skall få förfoga över 5 av de 10 miljoner som man
ville använda. Samtidigt sägs också att om behov
finns av ytterligare åtgärder på detta område avser
regeringen att återkomma. Vänsterpartiet har i en
motion till VÅP:en föreslagit att Räddningsverket
skall få lov att omfördela de 10 miljoner som de har
begärt.
Nu säger Pierre Schori att regeringen ser stora
värden i Räddningsverkets arbete och att den kommer
att fortsätta att verka för att Räddningsverket skall ges
möjlighet att vidareutveckla den svenska kapaciteten
för humanitär minröjning.
Jag tolkar det så att Räddningsverket kommer att
få sina efterfrågade pengar så att det kan utveckla
detta. Är det rätt tolkat?
Jag vill också fråga: Kan biståndsministern lova
att Sverige inte skall sänka, utan tvärtom öka, det
svenska bidraget till minröjning och till minornas
offer?