Herr talman! Det var mycket i det Lars Tysklind sa som jag kan hålla med om, men jag tycker att han går för långt vad gäller att lämpa över ansvaret på konsumenterna.
Livsmedelssektorn är en extremt stor sektor som påverkar en mängd mål vi har i samhället, inte minst våra 16 miljömål. Det är överordnade mål om minskade utsläpp av växthusgaser, rent vatten, biologisk mångfald och sådana saker. Eftersom vi vet att det vi äter påverkar våra möjligheter att uppnå målen tycker jag att vi politiker måste vara modiga. Vi måste kunna säga: Ifall vi konsumerar mer på det här sättet kommer vi lättare att uppnå våra mål.
Jag tycker helt enkelt att det är en god idé att ha politiskt satta mål för exempelvis större produktion och konsumtion av ekologisk mat. Jag tycker också att det är bra att vi sätter upp politiska mål för att minska köttkonsumtionen och främja vegetarisk mat - utan att för den skull gå in och peka på folks tallrikar och säga: Det där får du inte äta. Men det handlar ändå om att främja en viss utveckling, kanske på bekostnad av något annat.
Vad gäller trafiksektorn har vi ju satt upp politiska mål, Lars Tysklind. Där finns det mål om att utsläppen ska minska med 70 procent till 2030, så där styr vi ju politiskt. Varför skulle vi inte kunna styra på ett liknande sätt när det gäller maten vi äter? Menar Liberalerna verkligen att konsumenterna själva kan bära hela ansvaret för den här viktiga sektorn? Har politiken ingen roll att spela?