Fru talman! Jag kan konstatera att vi är oense och
att frågan bör bli föremål för en opartisk utredning.
Läget var alltså det att beslut som omfattade extra
kostnader utom ram på 1,5 miljarder kronor togs av
den dåvarande socialdemokratiska regeringen på
våren 1991. Jag fick effektuera dessa. Jag ropade inte
på mamma eller på hjälp. Jag talade inte om svarta
hål. Jag gjorde ett flertal uttalanden i massmedierna
om det otillfredsställande med detta. Men det fanns
inget ytterligare att göra. Bindande kontrakt var
skrivna i det läget. Jag tyckte inte att det ankom på
mig att i en proposition eller annorledes börja skylla
på min företrädare, för jag håller mig för god för
sådant. Men jag gjorde ett flertal offentliga marke-
ringar.