Herr talman! Jag vill börja med att säga att det också med dagens lag fungerar väldigt bra, framför allt i storstäder, där vi ändå har de flesta barn boende i vårt land. Där erbjuds barnomsorg på obekväm arbetstid. Men sedan finns det mindre kommuner, glesbygdskommuner, som inte alltid erbjuder detta. De är färre i antal. Men vi har ändå identifierat att det finns anledning att lagstifta för att ge föräldrarna större möjlighet och större rätt att faktiskt få de här behoven tillgodosedda.
Regeringen och kommunerna har alltid den här problematiken och frågeställningen om statsbidrag och hur mycket statsbidrag som ska utgå för att kommunerna ska kunna få ihop sina budgetar. Först och främst är det statsbidrag vi i så fall tittar på. Kommunerna har ju fått mycket statsbidrag de senaste åren, mer än någonsin tidigare. Framför allt ser vi att arbetslösheten sjunker. Fler människor jobbar. Kommunerna får in större intäkter. Därför skulle jag inte vilja säga att det finns ekonomiska svårigheter och att det är det som skulle ligga till grund för att kommunerna inte ställer upp med att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är i så fall allmän lättja.
Budskapet är att lagen den 1 juli kräver att kommunen har beredskap, att man gör en individuell bedömning från familj till familj, och i den mån en familj inte kan lösa det här med barnomsorg på obekväm arbetstid åligger det kommunen att erbjuda den omsorgen.
I övrigt följer vi upp lagen, som jag säger. Skulle det visa sig att det inte fungerar får vi väl återkomma till vad vi kan göra. Men min förhoppning är att kommunerna ska leva upp till detta. Det kan inte handla om ekonomi i det här fallet. Det handlar bara om organisering. Redan i dag funkar det för de flesta, men det finns alltid någon kommun och kanske någon familj som anser att de har fått fel besked. Detta ska man i så fall med morgondagens lag, från den 1 juli, ha möjlighet att överklaga. Man ska också i större utsträckning ha möjlighet att få rätt än man har kunnat få i dag.