Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik på Börje Vestlund i och med att jag vet hur mycket Börje gillar att debattera med mig och jag med honom, så jag tänkte att vi skulle ha detta replikskifte som sommaravslutning.
Jag hade gärna hört dig, Börje, i 15 minuter prata om detta. Det är ju faktiskt en av årets tjockaste propositioner som vi nu debatterar, så det var en gedigen proposition som vi fick på riksdagens bord.
Ett stort problem med att regeringen har satt en tydlig standard med en preskriptionstid på bara två år inom all typ av finansmarknadslagstiftning är att den typ av skojare som Allra visat sig vara kommer undan väldigt enkelt. Man gör stora vinster under ett antal år och hoppas sedan på att komma undan, men som vanligt hinner ofta systemet ikapp en. Nu pågår en debatt och diskussion i Sverige om att förändra hela premiepensionssystemet i grunden som en konsekvens av ett bolags agerande.
Det gör att vi har en situation där det är viktigt att komma åt de tillgångar som man har fuskat sig till på olika sätt. Om det finns villor för 50 miljoner och lyxbilar som man har använt till Gumball 3000 visar det på att det är otroliga tillgångar som de här ägarna har tillskansat sig, och det är långtifrån säkert att det har skett på ett lagligt sätt.
Jag förstår inte varför regeringen och Socialdemokraterna inte är intresserade av att göra något åt dessa skojare. I praktiken bygger man upp ett stort system där man lägger mycket resurser för att Finansinspektionen ska kunna granska den här typen av aktörer, men i andra änden ger man dem inte den tidsram som de behöver för att klara sin handläggning. Det gör att man i praktiken missar målet och låter människor som fuskar komma undan.
Varför ska vi ha det så, Börje?