Fru talman! Jag är sista talare i det här debattpasset och kunde därför inte ta replik trots att det sas många saker jag kände mig tvungen att reagera på. Jag tänker därför använda lite grann av tiden i mitt anförande till det.
Det har talats en hel del om skog, vilket är ett favoritämne för mig. Det har talats om nyckelbiotoperna på ett sätt som får det att låta som att det är ett politiskt beslut, men det som är ett politiskt beslut är att vi helt enkelt väljer att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att områdena med höga naturvärden inte finns, för att slippa ta tag i problemet på riktigt. Vi vet att skogarna finns kvar och att lagstiftningen finns kvar, men vi väljer att inte se underlaget. Det är det som är det politiska beslutet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel
Vi har också hört mycket om att skogen ska räcka till allt. Alltså fortsätter vi i samma stil som förut, det vill säga att vi ska göra mer av allt av skogen.
Vi har också talat om lönsamheten i skogen och om att den är motorn för ekonomin. Det som är intressant här är en rapport som LRF har kommit med som visar att lönsamheten i skogen har minskat de senaste fem åren. Då talar jag om den enskilda individen, alltså skogsbrukaren. Om man, som de flesta här i kammaren gör, talar om industrin har det gått väldigt bra. Det är dock inte detta perspektiv jag väljer att prioritera i min politik.
De senaste 60 åren har ersättningen för virke halverats för den enskilda personen. Sedan 1980 har årsarbetstimmarna minskat från 30 000 timmar till 15 000. Antalet sysselsatta beräknas minska med drygt 20 000 personer fram till 2035 med denna utveckling, enligt statistik från SCB.
Detta är lite om lönsamheten i skogsbruket. Det går som sagt väldigt bra om man är ett stort bolag som tar upp stora ytor, men om man är en enskild ägare och försöker att få lönsamhet kanske det inte är trakthyggesbruket som är vägen fram.
Vi har också talat en del om den elaka barkborren, och vi ska nu alltså ta politiska krafttag för att bekämpa denna.
Jag som är biolog ser att detta är en barkborre som alltid ger sig till känna när träden håller på att dö. Det är alltså inte en art som kommer och slår ut fungerande skogar, utan detta sker när skogarna redan är stressade och håller på att dö sedan tidigare.
Anledningen till att vi har dessa naturkatastrofer är att vi har monokulturer. Träden och skogarna är inte motståndskraftiga när vi har samma ålder, samma trädslag och samma allt. När det då kommer en förändring som har negativ påverkan kan hela skogen slås ut. Detta är ingenting nytt; det finns massor med forskning på det.
Vi har gremmeniellasvampen, som har lett till att 500 000 hektar har drabbats. Det är en svamp som har drabbat dessa skogar.
Vi har Gudrun, som ledde till en kostnad på 15 miljarder kronor eftersom skogen blåste ned. De monokulturer vi hade drabbades särskilt hårt.
Rotrötan ledde till en kostnad på 1 miljard kronor. Vi har också sett skogsbränder, och nu har vi barkborren.
Fru talman! Vill vi verkligen göra någonting åt detta måste vi ställa om skogsbruket från ett där vi har utbredda stora monokulturer till ett där vi har ett varierat och resilient system med olika trädslag i olika åldrar. Det är den riktiga politiska inriktning vi måste sträva efter om vi verkligen vill göra något åt detta. Det andra är bara symtomlindring.
Det har också talats en hel del i denna kammare om tillväxt på olika sätt. Jag vill bara snabbt beröra detta område.
Tillväxt är alltså mer för varje tidsenhet. Det finns inte någon forskning över huvud taget som säger att vi hela tiden kan producera mer samtidigt som vi minskar resursförbrukningen - om man tänker efter lite säger det sig självt.
Det finns dock en relativ tillväxt. Det betyder att vi blir mer effektiva i vår användning av resurser. Men vi fortsätter att producera och därmed att släppa ut och har ett allt större fotavtryck.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel
Den absoluta tillväxten, fru talman, är när den absoluta materialåtgången och resursåtgången faktiskt minskar. Mina kollegor i kammaren: Det finns inga empiriska bevis för att den ens existerar! Den finns inne i våra huvuden. Den är en dröm, men vi fortsätter att låtsas som att den finns och kan realiseras.
Nu, fru talman, ska jag återgå till det jag egentligen tänkte tala om: våra stora rovdjur.
Stora rovdjur runt om i världen minskar i antal, och de lever på allt mindre ytor. Samtidigt vet vi att rovdjuren är toppredatorer och väldigt viktiga för våra ekosystem.
Rovdjurspopulationerna minskar, och då minskar även deras möjlighet att fylla sin ekologiska roll. Vi människor kan inte ersätta rovdjuren med vår jakt, för vi kan inte bedriva en selektiv jakt. Vi kan inte ersätta evolutionen.
I Sverige finns fyra olika stora rovdjur. Varg är ett av dem. Vargen är klassad som sårbar i Sverige enligt den svenska rödlistan. Den ingår i habitatdirektivet och Bernkonventionen och står även listad i Cites.
Fru talman! Samtidigt vet vi att vargen, som toppredator, ibland tar tamboskap såsom får. Vargen dödade 326 får år 2015. Det motsvarar 0,05 procent av det totala antalet får, inklusive lamm. I genomsnitt dödades fyra får vid varje enskild vargattack. Många av Sveriges fårägare har förhållandevis få djur, och det kan få kännbara konsekvenser.
Detta är fakta, och som politiker är det vår uppgift att agera på det. Vi ska komma ihåg att vi har skrivit på konventioner för biologisk mångfald, och därmed måste vi ansvara för alla arter inom Sveriges gränser.
Att skjuta ett utrotningshotat djur är alltså inte en lösning. Jag tror att lösningen ligger i att förebygga konflikter, och enligt Viltskadecenter är rovdjursavvisande stängsel den absolut bästa metoden för att göra detta.
Fru talman! I dag har bara var femte fårhage stängsel som skyddar mot rovdjursangrepp. Detta är för lite, och för att minska det totala antalet angrepp i landet måste det öka.
Det är också viktigt att komma ihåg att det är Sverige som nation - och inte enbart den enskilda brukaren - som har ansvar för den biologiska mångfalden. Därför måste samhället kunna bidra med förebyggande stödinsatser och med ekonomisk ersättning till dem som ändå råkar ut för angrepp.
Jordbruksverket och länsstyrelsen ger bidrag för inköp av material till stängsel och ibland även för en viss del av arbetskostnaden. Det finns även en förening - Svenska Rovdjursföreningen - som kan bistå med praktisk hjälp.
Fru talman! Ändå händer det att fårägare som vill ha denna ekonomiska hjälp inte kan få den. Det är helt oacceptabelt, och det är detta vi måste fokusera på. För att vargens existens inte ska ses som ett ekonomiskt hot för den enskilde måste staten se till att jobba förebyggande och höja anslagen för stängsling.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga något om oss alla i den här kammaren.
Areella näringar, landsbygd och livsmedel
Vi är en art bland många andra. Vi ingår i ekosystemet, och vi måste sluta att se oss själva som att vi har rollen att dominera över de andra. Det är verkligen hög tid att vi visar respekt för våra medarter och hittar lösningar för hur vi kan samexistera i fortsättningen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)