Herr talman! Under den socialdemokratiska regeringsperioden riktade man ett statsbidrag till förskolan för att bygga upp personalstorleken och för att få ned barngruppernas storlek. Det var någonting som den dåvarande högeroppositionen röstade emot. Vi pressade ned barnantalet och förbättrade kvaliteten med ert motstånd.
Sedan kom ni till regeringsmakten. Under förra året ökade barngruppernas storlek något. Nu står kommunerna inför stora besparingar och stora nedskärningar. Det här kommer att få effekter också på barngruppernas storlek och på kvaliteten i verksamheten.
Oavsett hur ni pratar om läroplaner, utbildningssatsningar och sådant är den krassa verkligheten ute i förskolorna den att personalen snart sitter med ett ökat arbetsbeting, större barngrupper och större problem. Ni säger nej till ökade statsbidrag 2009. Beskedet för 2010 är synnerligen luddigt och höljt i dunkel.
Så ser verkligheten ut. Därför blir det mest ordkaskader när man pratar om kvalitet och annat. Vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen är också sådant som riskerar att successivt dränera förskolan på pengar, vilket också till en del bidrar till sämre kvalitet.
Varför satsar inte regeringen pengar på kommunerna när behoven uppenbarligen är så stora? Varför låter man nedskärningsvågen gå över landet? Varför ser man bara på när barngruppernas storlek ökar? Varför säger man nej till ett riktat statsbidrag till kommunerna så att det verkligen blir mer personal i förskolan? Varför gör man detta?
Det blir bara ord, Patrik Forslund. Det är pengar som måste fram i realiteten, men ni prioriterar de välbeställdas skattesänkningar i stället.