Fru talman! Mina kollegor i utskottet har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för ärendets innehåll, så jag tänker inte göra det i detalj likt jag gjorde i den förra debatten. Men jag skulle vilja säga några ord om det som mycket av den här debatten har kommit att handla om.
Det handlar om rätten. Vem har rätt att överklaga? Vem har rätt att vara rösten? Är det bara människor i närområdet som själva påverkas?
Vi i Miljöpartiet har som en av de inledande bitarna i vårt partiprogram att vi vill vara rösten för dem som inte har någon. Jag tycker faktiskt att den här debatten handlar om det. Vem ska vara rösten för djuren, naturen och kommande generationer om den enskilda individen väljer att inte bry sig om djuren, naturen och kommande generationer?
Därför tycker jag att det är bra och är glad över att vi i dag gör dessa förändringar så att det blir tydligt att även de som inte har en egen röst har rättigheter.
Givetvis finns det proportioner i det här, men så är det ju med allt. Jag är ganska övertygad om att det också finns människor som av egenintresse överklagar beslut på beslut på beslut för att förhala processer och göra dem långa, så jag tycker att det är viktigt och bra att det finns en majoritet som vill ge andra rösten när deras liv påverkas.
Med det yrkar jag bifall till förslaget.
Jag vill också passa på att önska fru talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliet och mina kära kollegor i civilutskottet en, ja, arbetsam sommar. Jag skulle tro att det blir så för oss allihop. Har vi tur kanske vi hinner fira lite midsommar innan vi ses här igen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 juni.)