Herr talman! Grunden för det som vi debatterar i dag är alltså skrivelsen som regeringen lämnar årligen om lagen om särskild utlänningskontroll och hur den har tillämpats under den senaste perioden.
I skrivelsen kan jag se att lagen om särskild utlänningskontroll fungerar precis så som det är tänkt. Lagen har tillämpats ett fyrtiotal gånger sedan den 1991 tillkom i den här formen, somliga år inte alls och ibland vid upp till fem tillfällen. Av skrivelsen framgår också att flertalet av de redovisade fallen gäller ärenden som är omprövningar av tidigare utvisningsbeslut. Den period som skrivelsen omfattar gäller ett ärende, och det är på den låga nivån som det har legat sedan millennieskiftet, då det var uppe i fem olika ärenden.
Rapporten bygger bland annat på de uppgifter som Säkerhetspolisen har lämnat till regeringen. Förutom det specifika antalet personer som omfattas beskrivs också utvecklingen av den internationella terrorismen.
När jag slängde ihop mitt manus i går kväll skrev jag att terrorhotnivån mot Sverige är en fyra på den femgradiga skalan. Men för ungefär en timme sedan tror jag att alla riksdagsledamöter och alla som följer nyheterna har hört att i dag har Säpo beslutat att sänka terrorhotnivån till nivå 3, som betyder förhöjd. Jag vill betona att det inte betyder att terrorhotet är borta, men det är ändå glädjande att nivån återgår till den nivå som var 2010.
Jag har inte för avsikt att i det här ärendet förlora mig i något slags utläggning om de senaste skärpningarna som har gjorts kring terrorismen. Jag tror att vi alla vet att det har gjorts lagstiftningsförändringar som nu är på plats, vilket jag tycker känns väldigt bra.