Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Gunilla Carlsson.
Regeringen har genom budgetpropositionen för 2013 deklarerat en fortsatt ambition om att låta en allt större del av biståndsbudgeten gå till att täcka Sveriges flyktingkostnader. Avräkningen för flyktingkostnader föreslås öka med ungefär 1 ½ procent av den totala biståndsramen.
När UNHCR klarar kostnaderna för en flykting i ett flyktingläger med ca 7 kronor per dygn och man i Sverige har en kostnad som ibland överstiger 2 000 kronor per dygn råder det ingen tvekan om att en svensk biståndskrona hjälper fler flyktingar genom UNHCR.
Den politiska ambitionen att minska flyktingmottagandet till Sverige skulle kunna innebära att man har en ökad ambition att hjälpa fler flyktingar i världen.
När regeringen nu accepterar en utveckling där en allt större del av biståndsramen inte tillåts utnyttjas i de krisdrabbade delarna av världen vill jag fråga biståndsministern: När får vi se ett trendbrott i biståndspolitiken där vi arbetar för att så många flyktingar som möjligt får hjälp i stället för att acceptera en utveckling där allt fler söker asyl i Sverige?