Herr talman! Jag tänkte ta upp den alltmer aktuella frågeställning som även Tommy Waidelich var inne på, nämligen frågan om budgetreglerna, det femte jobbskatteavdraget och höstens budgetbehandling.
Bakgrunden till besluten på 1990-talet om dagens regler för budgethantering i Sverige, det vill säga budgetlagen för regeringen och riksdagsordningen för riksdagen, var de dystra erfarenheterna från minoritetsregeringarna under tidigare årtionden. Regeringarna kunde inte kontrollera det ständiga trycket på högre utgifter i riksdagen, och regeringen kunde därmed inte heller genomdriva ett helhetsperspektiv i budgetpolitiken.
Detta ändrades dock i och med den nya budgetlagen och ändringarna i riksdagsordningen efter krisåren på 1990-talet. Partierna tvingas att lägga fram alternativa helhetsperspektiv och heltäckande budgetförslag. Vidare ska beslut om statens utgifter och inkomster fattas i ett klubbslag. Det förhindrar att man i riksdagen får parallella budgetpåverkande beslutsprocesser. Alla inkomster och alla utgifter ska inkluderas under ett och samma tak i en enda beslutsprocess och antas i ett enda klubbslag. Några budgetpåverkande extraturer bredvid tillåts inte.
Detta system har tjänat Sverige mycket väl, särskilt under senare års internationella kriser. Oppositionen leker med elden om den i praktisk handling i höst de facto skulle vilja ändra dessa budgetregler.
Vad är på gång till hösten? Det har på senare tid kommit propåer från oppositionen om att den genom ett utskottsinitiativ under budgetbehandlingen skulle stoppa ett eventuellt föreslaget jobbskatteavdrag.
Någon sådan typ av utskottsinitiativ förutses inte i det ramverk för budgetprocessen som beslöts på 1990-talet under socialdemokratisk regering. Innebörden av ett sådant initiativ är nämligen att oppositionen skulle införa en parallell beslutsprocess i budgetbehandlingen, det vill säga precis det som budgetlagen och riksdagsordningen är avsedd att förhindra. Gör oppositionen ett sådant utskottsinitiativ uppstår en ny, konkurrerande budgetprocess, och besluten om alla statens intäkter och utgifter fattas då inte i ett enda klubbslag.
I strid med budgetreformens intentioner skulle vi i riksdagen då få två parallella och konkurrerande budgetprocesser, dels den vanliga, dels den som initieras av oppositionens hypotetiska utskottsinitiativ. Därmed skulle fältet vara upprivet, och grundbulten i 1990-talets budgetreformer - om en enda sammanhållen budgetprocess och ett enda klubbslag för att säkra helhetsperspektivet - vara hotad.
Lägg dessutom märke till följande, ärade ledamöter:
Om oppositionen i höst skulle iscensätta det initiativ som man nu hotar med kan oppositionen ändå inte använda de insparade pengarna om oppositionen inte samtidigt också beslutar sig för att ändra riksdagsordningen. Det går inte att utan ändring av riksdagsordningen öka utgifterna som ligger utanför regeringens budget. Gamla tiders frispel med ökade utgifter beslutade i riksdagen är inte längre möjliga med dagens riksdagsordning.
Detta föranleder mig att ställa två frågor till Socialdemokraterna. Miljöpartiet är inte här.
För det första: Kan ni tänka er att medverka till att det i höstens budgetarbete skapas två parallella beslutsprocesser beträffande intäkter och utgifter?
För det andra: Kan ni tänka er att ändra riksdagsordningen så att riksdagen på egen hand och i strid med dagens budgetregler kan öka statens utgifter?
Två frågor - jag hoppas få nej på båda, men om svar anhålles.